Så stoppar vi rattfylleriet

"Varje rattfylla är en potentiell rullande dödsfara. Och när det gäller tung trafik är det ännu värre." Citatet från Lars Hedelin, polisens pressinformatör i region Bergslagen sätter fingret på hur verkligheten ser ut på våra vägar.

Det har varit ännu en svart helg för alla som följer trafiknyheterna. En berusad lastbilsförare med tung last skrapade först i en bro med sitt fordon, andra trafikanter som insåg att lastbilsföraren utsatte andra för stor fara ringde polisen, men innan polisen hann ingripa skedde katastrofen. Körandes på fel sida av vägen krockade lastbilen sedan med en personbil utanför Grums i Värmland, och det slutade på värsta möjliga vis med att lastbilen välte över personbilen. En man dödades och en kvinna skadades. 

I bara denna enda krasch drabbas nu ett stort antal människor svårt av sorg och i många fall livslångt lidande för de närstående. Tidigare erfarenheter visar att flera av dem som drabbats av en sådan förlust aldrig kommer tillbaka till arbetslivet fullt ut. Samtidigt räknas de inte alltid som de brottsoffer de faktiskt är. Det är inte heller självklart att de tilldelas ett juridiskt ombud eller får relevant krisstöd eller skadestånd, vilket är en egen debatt i sig. Som en tidigare drabbad har uttryckt det:

–Jag hade fått större skadestånd om vargen tagit min hund, än jag fick när min son dödades av ett rattfyllo.

Ett spaningsbrott

Rattfylleri är ett spaningsbrott, det krävs alltså att man letar efter det. Till skillnad från många andra brott så måste man här bli tagen på bar gärning för att brottet ska kunna styrkas, eller ens upptäckas. I värsta fall upptäcks det inte förrän det sker en katastrofal dödsolycka som den i Grums. 50 till 70 personer dör varje år i Sverige i krascher relaterade till rattfylleri. Det motsvarar 25 till 30% av alla dödsolyckor i trafiken.

Det kanske mest centrala när det gäller nykterhetskontroller är den upplevda risken för upptäckt. Det vill säga, om trafikanter upplever upptäcktsrisken som hög så minskar rattfylleriet.

Slumpmässigt utspridda kontroller är ett strategiskt sätt att öka den upplevda upptäcktsrisken bland den stora majoriteten trafikanter. 

–Resultat från enkätstudier visar att förare som själva blivit stoppade, som känner till någon annan som blivit stoppad eller som ofta sett inlägg om rattfyllerikontroller i sociala media har en högre upplevd upptäcktsrisk. Men till slut handlar det om att faktiskt utföra tillräckligt många nykterhetskontroller, säger Lars Olov Sjöström, trafiksäkerhetschef i MHF.  

Enligt polisens egen statistik har antalet utförda nykterhetskontroller mer än halverats de senaste tio åren, från 2 764 000 prov år 2011 till 1 283 000 prov år 2019 med en extra låg siffra på 384 000 prov för pandemiåret 2020.

–Det gäller att vara försiktig när man tolkar brottsstatistik, speciellt när det gäller typiska spaningsbrott som rattfylleri, förklarar Lars Olov Sjöström vidare. Fler rapporterade brott behöver inte betyda att brottsligheten i sig har ökat. Det kan också handla om att polisen har varit mer aktiv med sina kontroller. På samma sätt betyder inte en minskning av rapporterade brott att rattfylleriet minskat. 

Risken för upptäckt måste vara stor

Nu finns det extremt kompetent teknisk utrustning i moderna bilar, men långt ifrån alla har sådana nya fordon. Tills hela fordonsflottan bytts ut, måste traditionella nykterhetskontroller fortsätta att dominera.

När det gäller yrkestrafik och i synnerhet tung trafik måste upptäcktsrisken vara mycket hög om vi ska få bort rattfylleriet på det området. De flesta svenska åkerier och transportföretag använder sig av alkolås i sina fordon, de flesta följer naturligtvis också reglerna för kör- och vilotider. Vi ser också med glädje att Sveriges Åkeriföretag och andra tar saken på stort allvar. Men risken är stor att samma regelefterlevnad inte gäller för utländska ekipage, och där måste Sverige helt enkelt ha en bättre övervakning. Många nykterhetskontroller måste göras, särskilt där risken för rattfylleri är hög. Det gäller till exempel hamnar och övernattningsplatser där många lastbilsförare har sin nattvila.  

MHF har visat att det är fullt möjligt att på kort tid utföra ett stort antal nykterhetskontroller med automatiska hjälpmedel som de väl utprovade alkobommarna i hamnar och den prototyp av en buss med snabba och säkra inbyggda kontrollstationer som tagits fram.

MHF har arbetat för en nykter trafik sedan 1926. Vårt mål är att ingen ska dö av rattfylleri. Det arbetet fortsätter med oförminskad styrka, men vi kan inte utföra nykterhetskontroller eller övervaka trafiken. Ändå är slutsatsen att antalet nykterhetskontroller måste öka.

Därför räknar MHF med att berörda myndigheter arbetar med gemensamma krafter åt samma håll, så att vi kan minimera risken för mänskliga tragedier likt den i Grums.