Sverigedemokraternas vitbok - Delrapport 1 av 2

Sverigedemokraterna har under flera år haft planer på att sjösätta ett vitboksprojekt. Jimmie Åkesson offentliggjorde planerna innan valet 2018 och utgångspunkten har varit att kunna presentera en oberoende, forskningsbaserad, granskning av partiets historia.

Projektet stötte emellertid snart på stora problem. Ambitionen att rekrytera en etablerad och välkänd forskare visade sig vara mycket svårt. Efter omtag i verkställande utskottet under 2021 rekryterades högskolelektor Tony Gustavsson. Gustavssons arbete har bedrivits självständigt utan att någon partiföreträdare har varit delaktig i arbetet. Utifrån avtalet med Tony Gustavsson följer att författaren äger rättigheterna till rapporten utan möjlighet för partiet att ändra i texterna.

Verkställande utskottets beslut om vitboken: ”Vitboken ska erbjuda en grundlig utvärdering av akademisk kvalitet kring partiets bildande och ideologiska utveckling under perioden 1988-2010. Utvärderingen bör utgå från hela den historiska utvecklingen i partiet och bör inrikta sig på partiets idéutveckling, praktik och samverkan med andra organisationer inom och utanför Sverige. Särskilt fokus ska riktas åt partiets bildande och vilka individer som var inblandade och deras bevekelsegrunder. Partiets fokus på demonstrationer under 90-talet bör genomlysas.”

Från partiets sida avser vi inte att i detalj recensera Tony Gustavssons arbete. Vi konstaterar att den första delrapporten är välgjord och erbjuder en saklig historieskrivning som håller högre klass än vad som tidigare har publicerats kring partiets historia. Vi uppfattar att rapporten beskriver partiets bildande som en oorganiserad process där det är svårt att skönja någon tydligare plan. Vi kan konstatera att partiet under de första åren inte fungerade som ett politiskt parti utan snarare kan beskrivas som en kampanjorganisation fokuserad på ett fåtal frågor men som nu ville ställa upp i val. I rapporten identifieras ett 30-tal personer som delaktiga i partiets bildande på olika sätt men det blir svårt att dra några tydliga slutsatser kring olika personers betydelse. Vi noterar även att samtliga personers engagemang upphörde efter kort tid och för det absoluta flertalet efter några få år. Det framstår som att det aldrig fanns någon tydlig plan kring vilka personer som gavs olika uppdrag utan att valet av personer kanske snarare utgick från vilka som var beredda att arbeta hårt i en miljö som var mycket utmanande.

Rapporten ger inget stöd för att partiet var en del av en fascismanknuten rörelse. Rapporten redogör snarare för att partiet och de föreningar som föregick bildandet stod i konflikt med de extremistiska rörelser som fanns och som inte alls ville se framväxten av en ny rörelse på demokratisk grund.

Samtidigt som rapporten har ett stort historiskt värde är det politiska värdet obefintligt. Det går inte att använda rapporten för att dra några slutsatser av hur man ska se på det parti som tog sig in i riksdagen 2010. Sverigedemokraterna har idag vuxit till att bli Sveriges tredje största parti med över 31 400 medlemmar, varav medianåret för första medlemsår är 2012. Det finns knappt några personer i partiet idag som överhuvudtaget har träffat någon av de individer som nämns i rapporten.

Den slutgiltiga rapporten kommer att vara färdig omkring årsskiftet 2022-2023 och kommer att inkludera en analys över partiets ideologiska utveckling vilket inte alls berörs i den här delrapporten. Delrapporten ska betraktas som en del av en levande produkt. Faktainsamling pågår fortfarande och en utmaning i arbetet har varit att författaren i skrivande stund ännu inte givits tillgång till stiftelsen Expos arkiv. För att arbetet ska kunna bli framgångsrikt är det en förutsättning att rapportförfattaren kan ges tillgång till så många källor som möjligt