Ett nytt perspektiv på problematisk skolfrånvaro

Det var på konferenser om lågaffektivt bemötande de träffades.Maria Bühler och Terése Österholm, båda psykologer med lång erfarenhet från skolans värld, och Annelie Karlsson, specialpedagog och med bakgrund som rektor inom särskolan. Tillsammans bestämde de sig för att skriva en bok om problematisk skolfrånvaro hos barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, en grupp som författarna menar ofta glöms bort i debatten.

”När vi började med den här boken hittade vi i princip ingenting skrivet om autism och skolfrånvaro”, säger Annelie Karlsson, som själv har barn med NPF-diagnoser. ”Ändå är det här en grupp barn som är särskilt utsatta i skolmiljön och står för en stor del av frånvaron. Vi kände att vi behövde ändra på det.”

Det lågaffektiva förhållningssättet ”Den som tar ansvar kan påverka” är ett genomgående tema i boken. Och med det kommer också större fokus på skolans roll.

”Många i skolan ställer direkt frågan ”vad händer därhemma?” när ett barn inte dyker upp. Istället borde man fråga sig ”vad är det vi har missat?” och ta ägandeskap över problemet. Alla barn vill gå i skolan, bara det är möjligt”, säger Terése Österholm.

En stor anledning till det ökande problemet med skolfrånvaro menar författarna är kraven i den nya läroplanen. Det tillsammans med principen om att inkludera alla i vanliga klasser är förödande för barn med autism eller ADHD.

”Förmågorna man kallar ”the big five” i läroplanen, som t ex metakognitiv förmåga och procedurförmåga är precis det som de här eleverna inte klarar av. Det blir alltså i princip omöjligt att bli godkänd och då är det inte konstigt att man ger upp och inte vill gå till skolan”, säger Maria Bühler.

För att få eleven tillbaka till skolan är det viktigt att kartlägga förmågor, miljö och bemötande och anpassa situationen efter barnets behov, menar författarna. Dessutom måste man agera snabbt. Enstaka frånvarotimmar och kortare perioder av bortavaro är ofta tecken på att något är fel och ett förebyggande arbete måste sättas in. Och till föräldrar i den här situationen är författarnas råd enkelt:

”Stå på er!”