ST stämmer staten för brott mot föräldraledighetslagen

Igår stämde jag staten. Eller, jag och jag och stämde och stämde. Jag är ombud för ST som ansökte om stämning på staten i två ärenden och det är sedan upp till Arbetsdomstolen att utfärda stämning. Men jag lägger teknikaliteterna åt sidan och går vidare till varför ST stämmer staten.

För jämställdhetens skull!

För att vi tycker att staten, eller närmare bestämt Kriminalvården, bryter mot föräldraledighetslagen när de tvingar vissa av sina medarbetare att byta både arbetsplats och arbetsuppgifter för att de ska få vara föräldralediga på deltid. Och för att möjligheten för alla föräldrar att vara föräldralediga är en viktig komponent i ett jämställt arbetsliv.

Det är inte första gången ST stämmer staten av liknande skäl – vi har ett pågående mål i Arbetsdomstolen om brott mot föräldraledighetslagen på samma enhet på Kriminalvården. I det målet handlar det om en medarbetare vars föräldraledighet inte blev av.

För att göra en lång historia kort så handlar de olika ärendena om tre pappor som jobbar på Kriminalvårdens transportenhet. De ville jobba deltid i olika perioder under 2019 och 2020 för att kunna hämta och lämna sina döttrar på fritids och sökte därför så kallad partiell föräldraledighet. Kriminalvården sa att det inte gick att jobba på transportenheten om man är föräldraledig både morgon och kväll samma dag. Det var inte förenligt med verksamhetens krav. Istället skulle papporna bli omplacerade till att arbeta på häkte eller anstalt. Medarbetarna protesterade, ST protesterade, Kriminalvården framhärdade. Resultat: En pappa tackade nej till omplacering och fick då inte sin föräldraledighet beviljad. Två pappor accepterade till slut - under protest - att bli omplacerade. De var tvungna att få sin föräldraledighet.

ST har haft ett flertal sittningar med både Kriminalvården och Arbetsgivarverket för att försöka förmå dem att ändra sitt beslut, eller i vart fall förklara det för oss så att vi förstår hur det passar in i föräldraledighetslagens ramar. Vi har tyvärr inte lyckats. Vi står kvar i ett läge där vi är oense om hur föräldraledighetslagen ska tolkas i de här fallen samtidigt som tre pappor och deras familjer hamnar i kläm. En familj fick hitta en annan lösning på hämtning och lämning och två familjer får mindre tid tillsammans eftersom papporna på grund av sina föräldraledigheter blivit omplacerade till tjänster där de får arbeta två helger i månaden istället för en (barnen går i skolan så de kan inte vara med sin pappa de vardagar som han får ledigt istället).

Den enda vägen framåt, efter alla dessa möten och förhandlingar, var att stämma staten för brott mot föräldraledighetslagen och låta Arbetsdomstolen avgöra vem som har rätt. Och även om jag som jurist tycker att det är roligt med domstolsprocesser så blir jag ledsen när vi som parter inte kan hitta en gemensam lösning på våra problem utan måste ta en fråga till domstol.

Men mest är jag stolt. Jag är stolt över att ST ställer alla sina resurser bakom en så viktig fråga som föräldraledighet, och i förlängningen jämställdhet. Och jag är stolt över våra tre medlemmar som låter oss driva deras ärenden i domstol. För tro mig, det är inte lätt att stämma sin arbetsgivare. Eller för den delen vittna mot sin arbetsgivare i domstol. De här tre medlemmarna vågar, och de gör det inte bara för sin egen del utan för alla andra som någon period i livet behöver arbeta mindre för att ta hand om sina barn. Det är modigt på riktigt. Men inte minst är jag stolt över alla er medlemmar som valt att vara med i ST och möjliggör att vi kan driva de här, och många andra principiellt viktiga, ärendena i domstol.

Nu återstår bara den lilla detaljen att övertyga Arbetsdomstolen om att vår tolkning av föräldraledighetslagen är den rätta.

Jenny Ekenstierna

förbundsjurist Fackförbundet ST