Ny kunskap med fler behandlingsalternativ - uppdaterad behandlingsrekommendation för inflammatorisk tarmsjukdom

Läkemedelsverkets uppdaterade behandlingsrekommendation ersätter den tidigare behandlingsrekommendationen från 2012 och har arbetats fram tillsammans med nationella experter och samråd med nationellt programområde (NPO) för mag- och tarmsjukdomar inom Hälso- och Sjukvårdens Kunskapsstyrningsorganisation.

Syftet är att utgöra ett stöd för läkemedelsbehandlingen som blivit alltmer komplex i takt med utökade behandlingsmöjligheter. Behandlingsrekommendationen är framtagen helt digitalt och omfattar hänvisning till publicerade och nationella vårdprogram och riktlinjer som ett led i mer hållbart arbetssätt.

Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), (här Crohns sjukdom och ulcerös kolit), är kroniska sjukdomar som ofta kräver livslång läkemedelsbehandling. Varje år drabbas ungefär 10 personer av Crohns sjukdom (CD) och 20 av ulcerös kolit (UC) per 100 000 invånare i Sverige.

De största förändringar jämfört med tidigare behandlingsrekommendationen från 2012 omfattar ökade kunskapen om TNF-hämmare och nytillkomna läkemedelsbehandlingar vid IBD såsom integrinhämmare, interleukinhämmare och JAK-hämmare. Det finns också beskrivningar av risker (infektioner, cancer och tromboser) med läkemedelsbehandling vid IBD.

Behandlingsprinciper vid val av läkemedel

Behandlingen syftar till god hälsa och livskvalitet för patienten samt att minska risken för framtida komplikationer. Behandlingen bör vara individualiserad och målstyrd. Oftast behövs en inledande intensiv behandling (induktionsbehandling) för att patienten ska bli symtomfri för att därefter fortsätta med underhållsbehandling som siktar mot läkning av inflammation i tarmslemhinnan för att minimera risken för kroniska tarmskador och för att bibehålla symtomfrihet för patienten.

Crohns sjukdom

Vid induktionsbehandling av CD rekommenderas främst kortikosteroider och/eller TNF-hämmare. Vid underhållsbehandling av CD rekommenderas främst tiopuriner och/eller TNF-hämmare.

Ulcerös kolit

Vid induktionsbehandling av UC rekommenderas främst 5-ASA, kortikosteroider och/eller TNF-hämmare. Vid underhållsbehandling av UC rekommenderas främst 5-ASA, tiopuriner eller TNF-hämmare, ofta i kombination, men även vedolizumab kan övervägas.

Infektionsrisk och vaccination

Vid hög sjukdomsaktivitet ger IBD- sjukdomen i sig en ökad infektionsrisk, men även kirurgi och immunsupprimerande läkemedelsbehandling kan öka risken för infektioner. Vid diagnos av IBD bör infektions- och vaccinationsanamnes tas innan läkemedelsbehandling påbörjas.

Trombosrisk

Patienter med IBD har ökad risk för venös tromboembolism (VTE) och det kan vara svårt att bedöma om det är läkemedlet eller sjukdomsaktiviteten som ökar risken men ökad risk för VTE har påvisats vid behandling med kortikosteroider och tofacitinib.

Malignitet

Patienter med IBD har en ökad risk för att drabbas av malignitet som dels kan förklaras av sjukdomen i sig, dels av den immunsuppressiva behandling som ges mot IBD. Risken för malignitet vid behandling av IBD är generellt sett svårvärderad. För tiopuriner finns evidens för en ökad risk för lymfom. Vid IBD och konstaterad malignitet bör patienten bedömas av onkolog och IBD-team i samverkan, och målen med vården, prognos och livskvalitet diskuteras.

Relaterad information

Behandlingsrekommendationen för IBD - webbinarium 8 oktober

Läs hela behandlingsrekommendationen