Ny rapport: Decentraliserad lönebildning i Finland kommer att lyckas, frågan är till vilket pris

Den finska lönebildningsmodellen är på väg att förändras i grunden. Det menar många är följden av att de finska arbetsgivarna inom Skogsindustrin och Teknologiindustrin nyligen beslutade att ensidigt säga upp kollektivavtalen på industrinivå. Ambitionen är åstadkomma ökad lokal flexibilitet och stärkt konkurrenskraft. Ökad flexibilitet är något som även svenska arbetsgivarorganisationer har efterfrågat.

– Den finska utvecklingen är intressant av flera skäl, inte minst för Sverige som har en liknande arbetsmarknadsmodell. Vi har dessutom många företag som är verksamma i båda länderna och således berörs av utvecklingen. Men lika intressant är att det finns svenska arbetsgivarorganisationer som efterfrågar moderna kollektivavtal och en mer decentraliserad lönebildning, säger Nils Karlson, professor i statsvetenskap

Tillsammans med Martin Björklund, forskningsassistent och statsvetare, har han skrivit rapporten ”Den finska kollektivavtalsmodellen i stöpsleven”. I rapporten undersöker Ratio-forskarna bakgrunden till arbetsgivarnas beslut, andra branschers reaktioner, de fackliga motparternas synsätt samt olika statliga regleringars betydelse för utvecklingen. Materialet grundar sig bland annat på intervjuer med partsföreträdare och experter liksom tidigare forskning.

Det var hösten 2020 och tidig vår 2021 som organisationerna Skogsindustrin och Teknologiindustrin sade upp kollektivavtalen. Liknande händelser har inträffat i Sverige, dels 1983 då Verkstadsföreningen, Metall och Sveriges Ingenjörer bröt sig ur de centrala förhandlingarna, dels tidigt 90-tal då SAF (Svenskt Näringsliv föregångare) beslutade att alla förhandlingar skulle ske lokalt.

I Finland finns nu en allmän uppfattning att den existerande lönebildningsmodellen har nått vägs ände. Det visar Karlson och Björklund i sin rapport. Såväl arbetsgivare som arbetstagare tror att de pågående försöken att decentralisera modellen kommer att lyckas, men uttrycker oro för att det kan leda till ökade transaktionskostnader och inkomstskillnader.

– Det som nu sker är en del av en långsiktig strävan att få lokala förhandlingar och ökad flexibilitet. Det beror på ett missnöje med nuvarande kollektivavtal, de upplevs stela och detaljerade. Överlag tyngs den finska modellen av bristande samarbetskultur, man förlitar sig ofta på staten, säger Nils Karlson.

Utvecklingen är inte utan kritik. Flera fackliga företrädare och förbund är skeptiska och menar att den fackliga koordineringen kommer att öka som svar på utvecklingen. Företrädare för arbetsgivarorganisationer har dock pekat på att de i sin tur är beredda att ta ökade kostnader i form av löneökningar och konflikter för att till stånd en mer decentraliserad lönebildning.

Karlson och Björklund diskuterar i sin rapport ett antal lärdomar för den svenska arbetsmarknadsmodellen:

– Vad vi ser i Finland är hur en oförmåga till modernisering kan sätta kollektivavtalsmodellen i gungning. En viktig lärdom för svenska parter är därför att värna ett gott samarbetsklimat, säger Karlson.

***

Rapporten ”Den finska kollektivavtalsmodellen i stöpsleven” kommer att presenteras på ett digitalt seminarium torsdagen den 30 september med medverkan av Camilla Frankelius, förhandlingschef Sveriges Ingenjörer, Mats Åkerlind, vice vd och förhandlingschef Byggföretagen, Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna, Stefan Koskinen, förbundsdirektör Almega Tjänsteföretagen, och Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare, IF Metall. Även Antti Kauhanen, professor i nationalekonomi, ETLA, medverkar.

Läs mer här: https://ratio.se/kalendarium/den-finska-kollektivavtalsmodellen-i-stopsleven/