Enklare diagnostik runt blodproppar kan rädda liv

I ett stort samarbete har forskare från bland annat KTH funnit ett protein som lättare kan diagnosticera venös tromboembolism, det som i vardagligt tal kallas för blodproppar. Ett effektivt och enkelt sätt att göra detta har tidigare saknats, och den nya diagnosmetoden kan minska risken för missad diagnos och komplikationer hos de hundratusentals människor som varje år drabbats av sjukdomen. I vissa fall kan metoden till och med vara livsavgörande.

Olika former av venös tromboembolism (VTE) är vanliga sjukdomar som drabbar cirka en miljon människor per år i Europa, och den tredje vanligaste hjärt-kärlsjukdomen efter kranskärlssjukdom och stroke. VTE är förknippad med allvarliga kort- och långsiktiga komplikationer, till exempel lungemboli (LE) som är en variant av VTE. Den har en dödlighet på sex procent under den akuta fasen, upp till 30 procents dödlighet vid missad diagnos. 30 procent drabbas av långvariga komplikationer.

Ökad risk för dödsfall

Tidig diagnos och behandling med blodförtunnande vid akut VTE är viktig för att minska risken för allvarliga komplikationer eller död. Den kliniska bilden av olika typer av VTE varierar mycket och kan leda till feltolkning, speciellt vid LE, där symptomen ofta kan misstas för annan sjukdom. Det är inte ovanligt med upp till försenad diagnos, vilket ökar risken för komplikationer eller dödsfall. 

Olika varianter av VTE diagnosticeras idag bland annat med ultraljudsundersökning och datortomografi. Bristande logistik eller begränsad tillgänglighet till bilddiagnostisk undersökning, exempelvis under jourtid eller vid hög patientbelastning på akuten, kan leda till att diagnos och korrekt behandling fördröjs. Något som kan drabba VTE-patienter hårt.

Bra biomarkör har tidigare saknats

Ett bättre och effektivare sätt att fastställa VTE skulle vara med hjälp av blodprov. Det görs idag med hjärtinfarkt, där en blod-biomarkör som troponin har stort diagnostiskt värde i den akuta situationen då läkaren snabbt kan avgöra om det rör sig om en hjärtinfarkt eller inte. Tyvärr har diagnostiska blod-biomarkörer med motsvarande tydlighet för akut VTE saknats. Fram tills nu.

– I syfte att finna nya bättre diagnostiska markörer för VTE så gjorde vi en så kallad proteomikbaserad analys. Vi analyserade över 400 olika proteiner i blodprover från patienter som sökte akutmottagningen på Karolinska sjukhuset, patienter med sådana symptom som gjorde att läkaren initialt misstänkte att det rörde sig om en LE eller djup ventrombos (DVT), säger Jacob Odeberg, läkare och professor vid KTH och Scilifelab.

Fler studier visar samma sak

Prover togs vid ankomst, innan diagnosen var klar, och forskarna jämförde sedan proteinprofiler med prov från de patienter som fick diagnosen VTE efter genomgången bilddiagnostisk undersökning, och de patienter där VTE kunde uteslutas. 

– Vi fann att ett protein, CFHR5, var klart förhöjt hos dem med VTE, och vi kunde också visa hur inkluderandet av CFHR5 i en modell för kliniskt beslutsverktyg hade potential att förbättra diagnostiken. Vi kunde också replikera forskningsresultatet med patienter med misstänkt VTE som hade sökt akutmottagningen vid Huddinge sjukhus, berättar Jacob Odeberg.

Han fortsätter berätta att förekomsten av CFHR5 var förhöjt inte bara hos de med akut VTE, utan också de som tidigare hade haft en VTE och avslutat behandling liksom hos de som senare fick ett återfall. Detta indikerar att CFHR5 kan ha en roll i den bakomliggande så kallade predispositionen till VTE. Forskarna har funnit samma resultat i totalt 6 olika studier, varav tre större internationella.

Forskarna går nu vidare med en så kallad prospektiv valideringsstudie för att utvärdera den kliniska potentialen för CFHR5 i diagnostik av VTE på en akutmottagning.

För mer information, kontakta Jacob Odeberg på 070 - 208 757 eller jacob@biotech.kth.se.

Publicering

"Elevated plasma complement factor H related 5 protein is associated with venous thromboembolism", Nature Communications, 10.1038/s41467-023-38383-y

Faktaruta

Studien har genomfört i samarbete med forskare från mer än 10 olika universitet internationellt. Den har letts av Jacob Odeberg (KTH) tillsammans med doktor Lynn Butler (KI), i nära samarbete med två franska partners, professor David Alexandre Tregouet (universitetet i Bordeaux) och professor Pierre Morange (Universitetssjukhuset i Marseille). En förutsättning för att kunna genomföra studien var tillgång till data och antikroppar mot de drygt 400 proteiner forskarna studerade, antikroppar producerade inom Proteinatlasen, samt tillgång till infrastruktur och resurser vid Scilifelab, i första hand enheten för affinitetsproteomik.