Ett steg närmare sanering vid gammalt glasbruk

-Det är positivt att vi nu kunnat få en tydligare bild av hur föroreningssituationen ser ut. De fastigheter som är grannar med det gamla glasbruket har vissa föroreningar på sina tomter, men det är inget som påverkar deras inomhusmiljö eller dricksvatten, säger Andreas Bengtsson, miljöingenjör på Jönköpings kommun.

Sunds glasbruk låg i samhället Sund i Jönköpings kommuns östra del och var aktivt från 1874 till 1914. Därefter flyttade verksamheten till Äng i Nässjö kommun och fortsatte ha produktion fram till 1928 då verksamheten lades ned.

Föroreningarna vid Sunds glasbruk består främst av arsenik och bly och objektet har riskklass 1 (mycket stor risk). Det finns även uppmätta nivåer av PAH (polyaromatiska kolväten) som uppstår när föremål hettas upp och förbränns. I marken där själva glasbruket låg finns det en relativt omfattande föroreningssituation. Analyser av proverna visar dock på en låg spridningsrisk till omkringliggande fastigheter.

-Kommunen arbetar systematiskt med att kartlägga föroreningar. Nu har vi tagit ett stort kliv på vägen till att på sikt kunna sanera området för att minska riskerna för människor hälsa och miljö, säger Andreas Bengtsson.

Det finns risker kopplade till att exponeras (får i sig jord och damm) för PAH-föroreningarna under längre tid vid bostads-fastigheterna. På glasbruksfastigheten finns det på vissa platser betydligt högre halter som kan innebära en stor risk för människor som vistas där.

Därför planerar kommunen att sätta upp skyltar om föroreningarna och dess risker på f.d. glasbruket för att minska risken för de som eventuellt vistas på området. Närliggande fastighetsägare har fått information.

Ytterligare undersökningar i marken vid bostadsfastigheterna behöver göras inför en kommande åtgärd för att få bort föroreningarna.

-Det finns olika metoder. Det kan bland annat handla om att schakta bort jordmassor eller att täcka över dem. En åtgärd kan förhoppningsvis bli av inom några år, säger Andreas Bengtsson.

En åtgärd beräknas kosta mellan 10 till 20 miljoner kronor och medel kommer att sökas från finansieras av Naturvårdsverket.