Stora skillnader mellan länen över de som beviljas personlig assistans – regeringen måste göra en grundlig översyn av Försäkringskassans behovsbedömningar

När Vårdföretagarna presenterar mars månads Assistansbarometer konstaterar man i en specialgranskning av geografiska faktorer bland annat att det är mer än dubbelt så många som har rätt till personlig assistans i Norrbotten jämfört med Halland. Antalet beviljade timmar skiljer sig också mycket stort över landet. I Dalarna beviljas man mer än 25 procent fler timmar i genomsnitt än i Kronoberg. Kostnaden för statlig assistans skiljer sig följaktligen också åt. Kostnaden per capita ligger mer än dubbelt så högt i Norrbotten mot Halland och Kronoberg. Vad dessa mycket stora skillnader beror på är svårt att svara på i dagsläget.

Vårdföretagarna har länge slagits för att personlig assistans ska få en huvudman istället för delat ansvar mellan staten och kommunerna som det är nu. Ett av skälen är att LSS – som personlig assistans är en del av – är en rättighetslag och det är viktigt att man bedömts på likartat sätt över landet. Att man uppenbarligen bedömts olika beroende var i landet man bor är oroväckande. Vi kan inte säga med bestämdhet att man fortfarande bedömer väldigt olika, bara att man har gjort det historiskt.

- Assistansbarometern har tidigare visat att antalet brukare av personlig assistans minskat radikalt de senaste tio åren och att 2023 inte blev den vändpunkt som många inom funktionsrättsrörelsen hoppades på. En av de viktigaste orsakerna till att antalet brukare minskat är Försäkringskassans allt hårdare behovsbedömningar. Vårdföretagarna har, tillsammans med många andra, krävt en översyn av dessa. De stora geografiska skillnaderna är ytterligare skäl för en större översyn, säger Patrik Silverudd, näringspolitisk expert personlig assistans.  

- Det är mycket stor skillnad mellan Sveriges län i antalet individer per 100 000 invånare som har statlig assistansersättning. Klart lägst är andelen i Hallands län där antalet är 99. Klart högst är andelen i Norrbottens län där antalet är 191, alltså nästan dubbelt så många som i Hallands län. Skillnaden i antalet brukare och genomsnittligt antal assistanstimmar ger också stora skillnader mellan länen i kostnader för den statliga assistansen, säger Björn Arnek, branschekonom.  

För att möta de stora utmaningar som finns föreslår Vårdföretagarna åtgärder inom fyra områden:  

1. Regeringen måste göra en större översyn av Försäkringskassans behovsbedömningar.

Att antalet brukare fortsatt att minska år efter år, trots politiska löften om motsatsen och att det uppenbart finns stora geografiska skillnader över landet gör det närmast akut. 

2. Riksdag och regering måste ge personlig assistans rimliga och hållbara ekonomiska förutsättningar.

Personlig assistans har under många år kraftigt missgynnats ekonomiskt. Trots att över 90 procent av alla kostnader rör personal direkt så har schablonersättningen underfinansierats under många år. Den borde indexeras så att man kan få rimliga och hållbara ekonomiska förutsättningar.  

3. Åtgärda välfärdskriminalitet även inom personlig assistans 

Vårdföretagarna har länge försökt förmå riksdag och regering att driva frågan hårdare. Och också tagit fram en rad förslag som kan minska risken för välfärdskriminalitet. Det handlar bland annat om införande av check-in/check-out system, utreda anhörigassistans och krav på att alla utförare ska tillståndsprövas, även de som driver assistansen i egen regi. 

4. Framåtsyftande och rättssäker myndighetsutövning 

Självklart behöver Försäkringskassan kunna göra regelmässiga kontroller av givna beslut. Men dessa måste fokusera på faktiska behovsförändringar hos den enskilde och vara framåtriktade. Inga orimliga retroaktiva beslut på grund av ändrad praxis.  

Vårdföretagarna har också uppvaktat regeringen om behovet av en översyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Inom assistansområdet gäller detta inte minst att det finns ett behov av att IVO:s besluts- och granskningsprocesser blir mer transparenta och sker i dialog med utförarna. Granskningsbeslut måste också vara proportionella. Allt för att myndighetsbesluten ska vara rättssäkra.