Linn Blohm utsedd till årets spelare

Linn Blohm är Sveriges elfte mesta landslagsspelare på damsidan och tionde främsta målskytten genom tiderna. När hon i kväll springer in i Thorén Arena i Umeå för att möta Luxemburg i EM-kvalavslutningen gör hon sin 164:e A-landskamp och kan ta seger nummer 100 i den blågula tröjan.

Inför matchen kommer hon att få ta emot utmärkelsen Årets spelare. Priset delas varje år ut i samband med säsongens sista hemmalandskamp och går till den spelare som juryn, bestående av Svenska Handbollförbundets elitråd tillsammans med förbundskapten Tomas Axnér – anser gjort störst avtryck på handbollsplanen under den aktuella säsongen. Motiveringen lyder:

"I många år har Gustavsbergs IF-fostrade Linn Blohm varit en av världens absolut bästa spelare på sin position och den gångna säsongen har inte varit något undantag. Hon har fortsatt att utvecklats som såväl anfalls- som försvarsspelare och bidrog starkt till Sveriges semifinalplats i VM i vintras. Hennes starka prestationer gjorde också att hon tog plats i turneringens all star team. Linn är en stor förebild både på och utanför banan när det kommer till träning, inställning och passion."

Blohm har fått utmärkelsen en gång tidigare och blir därmed den nionde damspelaren att få den två gånger efter efter Mia Hermansson-Högdahl, Åsa Mogensen, Kristina Jönsson, Katarina Chrifi, Linnea Torstenson, Isabelle Gulldén, Anna Lagerquist och Jamina Roberts.

I landslaget har Blohms roll hela tiden vuxit och tillsammans med parhästen Anna Lagerquist bildade hon ett av VM:s bästa mittförsvar.

– Jag har fått en nyckelroll både framåt och bakåt och känt en väldigt stor tillit. Det är kul och jag har mycket rutin att bidra med. Nu när Anna inte är med (korsbandsskadad) kommer det att bli annorlunda, där både jag och andra kommer att få ta ännu mer ansvar, säger hon.

Fortfarande grämer hon sig över att det inte blev någon VM-medalj i december.

– Det gjorde och gör fortfarande ont, särskilt med tanke på hur bra vi spelade. Vi gjorde en skitmatch mot Frankrike i semifinalen, men var bra i bronsmatchen mot Damark där vi tyvärr inte lyckades i slutet. Jag tycker att vi förtjänade en medalj och jag var väldigt besviken efteråt.

– Det jag tar med mig från mästerskapet är hur häftigt det var att spela på hemmaplan inför en så fantastisk publik. Vi hade ju hoppats, men det blev så mycket bättre än vi kunde tänka oss och det gav sån energi till laget. Jag är van att spela inför mycket publik, men det är någonting helt annat att ha dem i ryggen. Det visar också hur långt vi har kommit, jag är glad och stolt över att ha fått vara med under den här utvecklingen där vi nästan alltid spelar i fulla hallar på hemmaplan nu.

Kunde du glädjas åt all star team-utmärkelsen i VM?

– Nu i efterhand kan jag titta tillbaka på det och känna att det är ärofyllt, men där och då kunde jag inte det. Då var jag så besviken efteråt att vi inte lyckades ta den där VM-medaljen.

Någon hon inte grämer sig över är att hon inte vann Internationella Handbollförbundets pris till världens bästa spelare 2023 där hon tillsammans med norskan Henny Reistad och fransyskan Estelle Nze Minko var nominerad.

– Jag blev faktiskt överraskad av den nomineringen och var verkligen inte besviken över att jag inte fick priset. Just nu finns det ingen bättre spelare i världen än Henny och så kommer det nog att vara i många år framöver.

Medan hon gjort kanske sitt bästa landslagsår i karriären har det gått tyngre i klubblaget Györ, där speltiden stundtals varit mindre.

– Det var en annorlunda upplevelse efter att vi fick ny tränare i somras, men jag tycker ändå att det känts bra den lilla tid jag spelat. Men det har också gjort att jag blivit mer motiverad till landslaget och sett fram emot ännu mer att åka på landslagssamlingarna där jag vet att jag har en stor roll. Jag älskar verkligen att spela för Sverige.

– Sen har jag nog aldrig varit piggare den här tiden på en säsong än nu, i april brukar jag vanligtvis ha ont överallt och nästan vara ihopplåstrad.

Hur resten av våren blir spelmässigt återstår att se, men Györ har fått en ny tränare i form av Per Johansson, som för 13 år sedan tog ut Blohm till svenska landslaget.

– Vi har inte haft honom så många dagar, men jag hoppas att vi kommer att få ett lyft och prestera bättre. Målet är att vi ska ta oss till Final 4 i Champions League.

Men innan hon ska tillbaka hem till Györ ska hon till en annan ungersk stad. Japan, Ungern och Kamerun väntar i ett tufft OS-kval i Debrecen nästa helg och svenska landslaget reser dit på tisdag.

– Det krävs ett väldigt hårt arbete för att att vi ska ta oss till OS. Det gäller att vi får till vårt försvarsspel nu när Anna inte är med. Japan är något helt annat än vi är vana vid att möta och det blir mycket fokus på att använda huvudet, vara med på allt, vara beredda på att allt kan hända. Vi måste försöka utnyttja vår fysik, där har vi en fördel.

– Sedan ska vi ställa om och möta Ungern 24 timmar senare, en match som kommer att bli mycket mer fysiskt. Det är två otroligt tuffa matcher innan vi får vila en extra dag inför mötet med Kamerun.

Vad hade det betytt för dig att få spela ett till OS?

– Väldigt mycket. OS är jättestort och någonting många drömmer om. Att få vara med i ett OS är väldigt häftigt, att få möjlighet att göra ett tredje är någonting jag verkligen vill.

• • •

Kvällens EM-kvalmatch mot Luxemburg startar 18.00 och sänds på SVT2 och SVT Play.

• • •

Årets spelare på herrsidan kommer att presenteras i samband med landskampen mot Tyskland i Växjö den 12 maj.

ÅRETS SPELARE I SVENSK HANDBOLL (DAMER)

1981: Ann-Britt Furugård (Carlsson), Stockholmspolisens IF
1982: Gunilla Eriksson, Stockholmspolisens IF
1983: Lollo Andreini, Irsta HF
1984: Lena Högdahl, Stockholmspolisens IF
1985: Mia Hermansson-Högdahl, HP Warta
1986: Ingrid Pinét, Tyresö HF
1987: Mia Hermansson-Högdahl, Tyresö HF
1988: Christina Pettersson, Tyresö HF
1989: Anna-Lena Pihl, Stockholmspolisens IF
1990: Britt Forsell, Sävsjö HK
1991: Helena Johansson, Irsta HF
1992: Kristina Jönsson, Sävsjö HK
1993: Ulrika Olsson, Irsta HF
1994: Mia Hermansson-Högdahl, Hypo Niederösterreich (Österrike)
1995: Åsa Mogensen (Eriksson), Sävsjö HK
1996: Kristina Jönsson, Sävsjö HK
1997: Lina Olsson, Larvik HK (Norge)
1998: Åsa Mogensen (Eriksson), Ikast FS (Danmark)
1999: Anna Rapp (Ljungdahl), Skuru IK
2000: Theresa Claesson, IK Sävehof
2001: Katarina Chrifi (Arfwidsson), Skuru IK
2002: Jenny Boquist (Lindblom), IK Sävehof
2003: Veronica Isaksson, Skuru IK
2004: Katarina Chrifi (Arfwidsson), Skuru IK
2005: Madeleine Gustafsson (Grundström), Skövde HF
2006: Annika Wiel Hvannberg (Fredén), Horsens HK (Danmark)
2007: Matilda Boson, Ålborg DH (Danmark)
2008: Johanna Ahlm, IK Sävehof
2009: Johanna Wiberg, FCK Håndbold (Danmark)
2010: Linnea Torstenson, FC Midtjylland (Danmark)
2011: Linnea Torstenson, FC Midtjylland (Danmark)
2012: Bella Gulldén, Viborg HK (Danmark)
2013: Sabina Jacobsen, Randers HK (Danmark)
2014: Bella Gulldén, Viborg HK (Danmark)
2015: Ida Odén, IK Sävehof
2016: Nathalie Hagman, Tvis Holstebro (Danmark)
2017: Bella Gulldén, CSM Bukarest (Rumänien)
2018: Bella Gulldén, CSM Bukarest (Rumänien)
2019: Anna Lagerquist, Nykøbing Falster HK (Danmark)
2020: Linn Blohm, Köpenhamn Håndbold (Danmark)
2021: Anna Lagerquist, GK Rostov-Don (Ryssland)
2022: Jamina Roberts, IK Sävehof
2023: Jamina Roberts, Vipers Kristiansand (Norge)
2024: Linn Blohm, Györi Audi ETO KC (Ungern)