Israeliska flygattacker i Gaza som dödade 44 civila är ytterligare bevis för krigsförbrytelser

- Dessa fruktansvärda attacker har på ett grymt sätt förkortat livet för 32 barn. Fallen som vi dokumenterat i den här utredningen illustrerar ett tydligt mönster av attacker där den israeliska militären under de senaste sju månaderna med total straffrihet har åsidosatt folkrätten och visat en kallsinnig likgiltighet för civila palestiniers liv, väger Erika Guevara-Rosas, Amnesty Internationals utredningschef.

- Vår utredning illustrerar det akuta behovet av ett omedelbart och varaktigt eldupphör. För trots krav på att vapenexport till Israel ska upphöra, trots en resolution från FN:s säkerhetsråd som beordrar eldupphör och trots världsledare som varnar för den israeliska markoffensiven i Rafah, så har den israeliska militären fortsatt att trappa upp sina operationer, inklusive dessa urskillningslösa attacker mot civila, säger Erika Guevara-Rosas.

- Vår senaste utredning ger även ytterligare viktiga bevis av olagliga attacker av den israeliska militären till den Internationella brottmålsdomstolens (ICC) åklagare och hans ansökan om arresteringsorder för höga israeliska och Hamas-tjänstemän, inklusive Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, säger Erika Guevara-Rosas.

Sedan oktober 2023 har Amnesty genomfört sammanlagt 16 djupgående utredningar av israeliska flygattacker i Gaza som totalt dödade 370 civila, inklusive 159 barn, och skadade hundratals. I våra utredningar har vi funnit bevis för krigsförbrytelser som begåtts av israeliska styrkor, inklusive direkta attacker mot civila eller urskillningslösa attacker, liksom olagliga attacker och kollektiv bestraffning av civilbefolkningen i Gaza.

I vår senaste utredning har Amnesty intervjuat 17 överlevande och vittnen, vi har även undersökt platserna för attackerna, besökt ett sjukhus där de skadade fått vård, fotograferat rester av den ammunition som använts i attackerna och som sedan granskats av experter, granskat video- och fotomaterial från lokala källor och sociala medier, samt undersökt satellitbilder av platserna för flygattackerna.

I samtliga tre fall av flygattacker fann Amnesty inga bevis för att det hade funnits några militära mål på eller i närheten av de platser som den israeliska militären riktat in sig på, vilket väcker allvarliga farhågor om att dessa attacker utgör direkta attacker mot civila och civila föremål, vilket är krigsförbrytelser. Israel har inte lämnat någon information om attackerna i Rafah. De har endast lämnat allmänna och motsägelsefulla påståenden om attacken mot al-Maghazi.

Även om de israeliska styrkorna har haft för avsikt att rikta in sig på legitima militära mål i närheten av dessa tre attacker, tyder bevisen på att dessa attacker inte gjorde någon åtskillnad mellan militära mål och civila föremål, och därmed utgör de urskillningslösa attacker. Urskillningslösa attacker som dödar eller skadar civila, eller förstör eller skadar civila objekt, är krigsförbrytelser.

De bevis som Amnesty har samlat in visar även att den israeliska militären misslyckades med att varna, åtminstone alla som bodde på de platser som träffades av attackerna, innan attackerna inleddes.

Den 7 maj 2024 skickade Amnesty International frågor om den här utredningens attacker till de israeliska myndigheterna. Vid tidpunkten för publiceringen av den här utredningen har inget svar mottagits.

15 civila, varav 10 barn, dödade i flygattacken mot flyktinglägret Al-Maghazi
Den 16 april omkring kl. 15.40 (lokal tid) utförde Israel en flygattack mot flyktinglägret al-Maghazi i centrala Gaza. 10 barn, i åldern 4 - 15 år, och fem män, i åldern 29 - 62 år, dödades. Bland de män som dödades i anfallet fanns en barberare, en falafelförsäljare, en tandläkarassistent, en fotbollstränare och en äldre man med funktionsvariation. Mer än ett dussin invånare skadades, de flesta av dem barn.

Ammunitionen landade mitt på en marknadsgata där barn lekte omkring ett fotbollsbord. Amnesty har granskat fyra videofilmer och 22 foton som filmats och tagits av invånare och journalister, och som även tagits på plats av Amnestys fältarbetare.

Skador och fragment från ammunitionen syns på fotbollsbordet, på närliggande fordon och på väggarna i omgivande hus och butiker. Mönstret av skador på platsen och elektroniska komponenter i fragment från ammunitionen, stämmer överens med den typen av små precisionsstyrda missiler och glidbomber som används av israeliska drönare. Inga helikoptrar eller flygplan har rapporterats i området den dagen, men enligt vittnen som Amnesty intervjuat hördes ett konstant ljud av drönare i området.

34-årige Jaber Nader Abu Jayab, som förlorade två av sina barn i attacken, berättade för Amnesty: “Jag var hemma när jag hörde attacken och trodde först att den hade skett längre bort. Men när jag gick ut insåg jag att attacken hade skett cirka 20 meter bort från vår gata. Det låg dödade och skadade barn på marken runtomkring. Jag hittade min systers son Mohammed (12 år). Han var svårt skadad och dog två dagar senare. Sedan hittade jag min dotter Mila (fyra år). Hon var svårt skadad och fördes till sjukhuset, men när jag kom dit en timme senare hade hon dött en stund efter att hon anlänt till sjukhuset.  Jag såg även att min dotter Lujan (nio år) var död.”

Jaber Nader Abu Hayabs son Ahmed (7 år) skadades svårt i attacken men överlevde.

Fem dagar efter attacken pratade Amnesty med 10-årige Rajaa Radwan som berättade för Amnesty: “Jag spelade fotbollsspelet men lämnade mina vänner där medan jag gick till affären och sedan hem. Jag hade tur som inte blev skadad, men båda mina vänner Raghad och Shahd dödades.”

Mohammed Jaber Issa, en 35-årig lärare i naturvetenskap, som befann sig i en affär i området och överlevde, berättade för Amnesty om hur 11 åriga Shahd Odatallah dödades när hon var i affären för att köpa kakor: “Hon dog medan hon höll en bit ma'moul-kaka i handen.”

Mohammed Jaber Issa fortsätter att berätta för Amnesty: “Ett av de andra barnen som dödades i attacken hade flytt från hungern i al-Tuffah, i Gaza City för att sedan möta döden här.”

Mahmud Shanaa, 37år, som skadades i attacken, berättade för Amnesty: “Barnen och de vuxna som var runtomkring dödades eftersom missilen landade så nära fotbollsbordet. Det var alltid massor av barn runt fotbollsbordet eftersom barnen inte hade någon annanstans att leka.”

När nyhetsbolaget CNN ställde frågor om attacken, svarade den israeliska militären inledningsvis att man hade slagit till mot ett "terrormål" i al-Maghazi. Man avböjde dock att ge några ytterligare detaljer om attacken eller presentera några bevis. Senare svarade den israeliska militären att de inte hade några uppgifter om attacken och avböjde att svara på frågor om attackens karaktär eller om några stridande hade dödats.

Rafah: två attacker under två dagar dödade 29 civila
Den 19 april cirka kl. 22.15 (lokal tid) träffade en flygbomb familjen Abu Radwans fyravåningshus i stadsdelen Tal al-Sultan i västra Rafah. Attacken dödade nio familjemedlemmar, sex barn, två kvinnor och en man, och skadade tre barn, en man och en kvinna. I attacken skadades även en kvinna och hennes dotter, som bodde i huset intill.

Subhi Abu Radwan, en 72-årig pensionerad tjänsteperson, överlevde strejken. En av hans söner och svärdotter dödades i attacken. Även hans dotter och sex av hans barnbarn dödades. Han berättade för Amnesty: “Jag var fortfarande vaken när attacken inträffade. Mina barn och barnbarn hade redan somnat. Jag var på nedervåningen och hörde ingen explosion, men förstod att det var en attack när huset skakade och luften fylldes med damm och bråte. Jag började skrika på hjälp och då kom mina grannar och räddningspersonal. Missilen träffade taket på tredje våningen, borrade sedan ner sig till andra våningen där den exploderade och dödade alla som befann sig där. Det var först på sjukhuset jag förstod hur många som hade dött. De som hade dödats och skadats hittades ute i rasmassorna. De hade slungats ut ur byggnaden av explosionens kraft.”

Nisrine Saleh, en 40-årig lärare och svärdotter till Subhi Abu Radwan, skadades i attacken. Hon berättade för Amnesty: “Flera dagar efter attacken kunde jag inte röra på mig. När läkarna förklarade att jag hade skador på ryggkotorna fruktade jag för att jag skulle förbli förlamad. Men tack och lov har jag återfått viss rörlighet. Jag kan fortfarande inte begripa vad som har hänt vår familj. Vår familj förstördes utan någon anledning.”

Med hjälp av foton på fragment som återfunnits på platsen identifierade Amnestys vapenexperter ammunitionen i attacken som en MPR 500, en 228 kg bomb tillverkad av det israeliska företaget IMI. Rester av bomben var märkt med CAGE-koden 0UVG2, vilket tyder på att en del av komponenterna till bomben tillverkats av AeroAntenna, ett amerikanskt försvarsföretag med säte i Kalifornien.

Amnesty granskade även 17 foton och videos som tagits på plats med hjälp av Amnestys fältarbetare. Skadorna och förstörelsen vid Abu Radwans hus stämmer överens med vad en flygbomb av denna storlek kan orsaka. Analys av satellitbilder från platsen visar skador på taket mellan den 16 och 20 april, vilket överensstämmer med foton som tagits på marken och de vittnesmål som Amnesty inhämtat.

Den 20 april, förstörde en attack omkring kl. 23.20 (lokal tid) familjen Abdelals hem i al-Jneinah-området i östra Rafah. 20 familjemedlemmar dödades medan de sov, 16 barn och fyra kvinnor. De enda som överlevde är tre av fäderna till barnen, farfar och några av barnen som vid attacken satt i ett rum vid ingången till familjens gård, cirka 100 meter från huvudbyggnaden.

Hussein Abdelal, som äger huset, förlorade sin mor, sina två fruar och 10 av sina barn (i åldrarna 18 månader till 16 år) i attacken. Han berättade för Amnesty: “Jag letar fortsatt bland spillrorna efter det som finns kvar av min mor och mina barn. Deras kroppar slets itu. Jag hittade strimlor av kroppsdelar från mina barn, jag hittade dem utan huvuden. Bomben förstörde allt, våra liv, våra hem, till och med djuren dödades. Varför behandlar de oss så omänskligt? Vi har inget med detta att göra, vi har inte gjort något fel. Jag kan fortfarande inte begripa vad som hände.”

Våningarna som kollapsade i byggnaden och de massiva strukturella skadorna på familjen Abdelals hem, som Amnesty analyserat utifrån 14 foton och tre videofilmer som Amnestys fältarbetare tagit på plats, är förenliga med vad en flygbomb kan orsaka.

Bakgrund
Sedan den 13 oktober 2023 hade mer än 1,2 miljoner människor tvångsförflyttas från norra Gaza efter att den israeliska militären utfärdat den första "evakueringsordern" till befolkningen i norra Gaza. Invånarna i Gaza tvångsförflyttades allt längre söderut i takt med att den israeliska militären fortsatte att utöka sin offensiv.

I februari 2024, när israeliska styrkor inledde en fullskalig markinvasion i Khan Younis, en stad norr om Rafah, flydde de flesta av dess invånare till Rafah, medan en del flydde norrut till den centrala Gazaremsan, bland annat till områden i och runt al-Maghazi. När israeliska styrkor lämnade Khan Younis i april 2024, var staden och dess närområde förstörd eller skadad. Omkring 90% av Gazas befolkning har redan tvångsförflyttats minst en gång, många av dem har även tvingats på flykt flera gånger. Nära en miljon palestinier har tvångsförflyttats efter att Israel utökat sin offensiv i Rafah.

Amnesty International har även dokumenterat Hamas och andra väpnade gruppers folkrättsbrott under och efter den 7 oktober, inklusive avsiktliga dödande av civila, gisslantagande och urskillningslösa raketattacker mot Israel. Amnesty International uppmanar Hamas och andra väpnade grupper att ovillkorligen frige alla civila som fortfarande hålls som gisslan i Gaza. Gisslantagande är en krigsförbrytelse. Amnesty International har konsekvent dokumenterat folkrättsbrott som begåtts av Hamas och andra väpnade grupper i Gaza, inklusive tortyr och annan illabehandling, urskillningslösa raketattacker mot Israel och attacker som resulterat i palestinska civila dödsoffer i den ockuperade Gazaremsan.