Allvarliga brister i äldreomsorgen normaliseras – det handlar om ålderism visar ny rapport från institutet

Ålderism normaliserar brister i äldreomsorgen och möjligheter till delaktighet, självbestämmande och egenmakt är begränsade för äldre personer som bor på särskilda boenden. Dessa brister innebär att grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts just för att man är äldre. Institutets nya rapport ”Hemma är någon annanstans”, som publiceras inför den internationella äldredagen den 1 oktober, utgår från äldre personers erfarenheter av hur de mänskliga rättigheterna skyddas och respekteras på särskilt boende. Rapporten ger också rekommendationer till regeringen och kommunerna för att bättre skydda äldre personers mänskliga rättigheter i äldreomsorgen. 

– Med denna rapport vill vi bidra till att stärka äldre personers mänskliga rättigheter och främja ett människorättsbaserat arbetssätt inom äldreomsorgen. Det är dags för ett perspektivskifte som ställer äldre personer och deras mänskliga rättigheter i centrum, säger Fredrik Malmberg, direktör, Institutet för mänskliga rättigheter. 

Det finns engagerad och kunnig personal i äldreomsorgens olika delar, och många äldre personer på särskilda boenden är nöjda med den omsorg och service de får. Samtidigt har institutet kunnat identifiera följande tydliga och allvarliga brister utifrån ett människorättsperspektiv:  

• Ålderism normaliserar brister i äldreomsorgen. 
• Människorättsperspektivet är svagt inom äldreomsorgen. 
• Kunskapen om mänskliga rättigheter och deras innebörd är låg. 
• Möjligheter till delaktighet, självbestämmande och egenmakt är begränsade. 

Äldre personer ses inte som rättighetsbärare  
Rapporten visar att förutfattade meningar om äldre personer leder till att beskrivningen av deras behov i hög grad rör sig om mathållning, att vara hel och ren och att ha det städat och tryggt omkring sig. Däremot osynliggörs ofta andra behov, som till exempel delaktighet och fysisk träning. Ålderism påverkar också synen på äldre personers utvecklingspotential, vilket ger begränsade möjligheter till rehabilitering. Äldre personers identitet och personliga bakgrund tillmäts inte heller tillräcklig betydelse för att individanpassa omsorgsinsatserna.  

Äldre personers delaktighet i planeringen, utformningen och genomförandet av äldreomsorgen är central ur ett rättighetsperspektiv. Här visar rapporten tydliga brister på både nationell och kommunal nivå samt i verksamheterna. Involveringen av äldre personer i frågor som berör dem är begränsad och deras erfarenheter och expertis används inte. Intervjupersonerna uttrycker att de anpassar sina förväntningar och önskemål efter personalens förutsättningar på boendena, och gör på så vis avkall på sina egna behov och mänskliga rättigheter.  

Människorättsperspektivet är svagt inom äldreomsorgen 
Kunskap om mänskliga rättigheter är viktigt för att individer ska kunna göra anspråk på sina rättigheter samt för verksamhetens uppföljning av hur den fullgör sina åtaganden och skyldigheter. Lagstiftning, allmänna råd och andra styrdokument med betydelse för äldreomsorgen innehåller flera människorättsprinciper och -begrepp, till exempel självbestämmande, integritet, värdighet och delaktighet. Men principerna och begreppen saknar härledning från mänskliga rättigheter och Sveriges internationella åtaganden, vilket skapar utrymme för otydlighet och olika tolkningar. Rapporten synliggör att de mänskliga rättigheterna är osynliga och obekanta för flera av de skyldighetsbärare och rättighetsbärare som vi har mött, och det finns ett uppenbart behov av att konkretisera vad principerna innebär i verksamheten, både i mötet med individen och i förhållande till verksamhetens människorättsliga skyldigheter.   

– Att tackla ålderismen och dess grundorsaker är en nyckel för att stärka äldreomsorgen, enligt Fredrik Malmberg. Institutet rekommenderar regeringen att ta fram åtgärder för att motverka ålderismen i äldreomsorgen. 

Vi uppmanar dessutom regeringen att bland annat: 

• Ge alla berörda myndigheter i uppdrag att stärka efterlevnaden av rätten till delaktighet och inkludering genom samverkan som tar in erfarenheter och kunskaper från rättighetsbärarna. 
• Ta bort den diskriminerande åldersgränsen för personlig assistans i LSS. 
• Vidta åtgärder för att säkerställa att relevant lagstiftning, såsom socialtjänstlagen, stämmer överens med Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. 
• Ta en aktiv roll i framtagandet av en internationell konvention om äldre personers mänskliga rättigheter. 

Alla rekommendationer till regeringen och kommunerna finns att läsa i rapporten på vår webbplats. Där hittar du även en sammanfattning på engelska, teckenspråk och i lättläst version.

Vill du veta mer? Kontakta Maria Ploberg, pressansvarig kommunikatör, 046-287 39 25, maria.ploberg@mrinstitutet.se. 

Kort om rapporten: 
Institutet för mänskliga rättigheter har besökt särskilda boenden runtom i landet för att undersöka hur äldre personers mänskliga rättigheter skyddas och respekteras på särskilda boenden. Institutet har intervjuat omkring 50 personer: äldre personer, chefer och omsorgspersonal på åtta särskilda boenden för äldre i två kommuner i norr, två i Mellansverige och två i söder. Rapporten baseras på en intervjuundersökning, en rättsutredning och en skrivbordsstudie.  

Rapporten är institutets första tematiska fördjupning.