LRF kommenterar Miljömålsberedningen: Sverige borde ta på sig ledartröjan

”LRF anser att Miljömålsberedningen borde inkludera fler naturområden som skyddade i Sverige. Det nuvarande svenska sättet att rapportera gör att vi framstår som sämst i klassen när vi i själva verket skyddar mest skog i hela EU. Vi behöver ta på oss den ledartröja vi faktiskt har rätt till.” Säger Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna.

EU har ett mål att 30 procent av naturen ska skyddas. Sverige har historiskt sett rapporterar skyddad natur mer strikt än andra EU-länder vilket gör att vi kommit upp till knappt 15 procent, vilket är en låg siffra jämfört med andra länder. Miljömålsberedningen föreslår förändringar i den svenska rapporteringen av skyddad natur som gör att vi närmar oss målet om 30 procent men vi når fortfarande inte ända fram.

I Sverige så har vi en mycket striktare syn på vilken natur som ska anses vara skyddad. I andra länder inkluderar man även områden som är skyddade på andra sätt, exempelvis skydd för landskapsbilden där jord- och skogsbruk tillåts.

”Om vi hade följt andra länders exempel, hade vi redan nått våra internationella mål. Felrapporteringen gör att det ser ut som att Sverige ligger efter, vilket leder till ökade krav från EU om att ta mark ur produktion och försämrar vår förhandlingsposition i skogsfrågor som är avgörande för svensk konkurrenskraft och den gröna omställningen.” Säger Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna.

Som det ser ut idag och med förändringarna som följer Miljömålsberedningen är resultatet av den svenska rapporteringen av skyddad natur fortfarande missvisande. Som exempel kan vi nu räkna in artrika vägkanter, men inte mark som skyddas enligt det omfattande svenska strandskyddet. 

”För att lösa problemet måste Regeringen nu kräva att Naturvårdsverket justerar rapporteringen för skyddad natur för att göra den mer likvärdig med övriga Europa. Då behöver vi inkludera hela det fjällnära skogsområdet, mark skyddad enligt strandskyddet och lågproduktiv skog som inte får brukas enligt Skogsvårdslagen.” Säger Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna.

 

LRF om olika delar i Miljömålsberedningen:

• Stöd för att öka omloppstiderna i skogen: Det är bra att politiken värdesätter skogsägarnas arbete med att binda in en stor del av Sveriges utsläpp i sina skogar. Många av våra medlemmar vill få betalt för denna klimatnytta och vi ser fler marknadsbaserade lösningar utvecklas. Samtidigt finns oro för att lagra kol i gammal skog. Ur ett samhällsperspektiv ger denna lösning begränsad klimatnytta, eftersom skogens klimatnytta är störst när vi både lagrar kol i stående skog och använder skogsprodukter för att ersätta fossilt. Detta styrmedel fokuserar endast på att lagra kol i stående skog, vilket påverkar möjligheterna att ersätta fossilt negativt.

• Ändrad definition av gammal skog: Det är bra och viktigt att definitionen av gammal skog (old growth forests) föreslås vara densamma som i EU:s förnybartdirektiv. Det hjälper skogsägare att veta vad som gäller utan att behöva förhålla sig till olika definitioner beroende på regelverk. Denna definition innebär att viss skog, som ändå inte hade kunnat brukas på grund av andra regelverk, kommer att räknas som 'gammal skog' och därmed skyddas. LRF anser att skogsägare då måste erbjudas ersättning och att skyddet av skog sker frivilligt.
• Ökad kolinlagring i jord- och skogsbruksmark: Miljömålsberedningen föreslår flera åtgärder för att öka kolinlagringen i jordbruksmark. Stöd till bioraffinaderier är ett innovativt förslag som kan skapa en ny marknad för vall och lösa hållbarhetsutmaningar genom produktion av gräsprotein som kan ersätta importerad soja. Vad gäller skogsbruket är LRF kritiska till EU:s LULUCF-förordning eftersom den fokuserar på kolinlagring och inte tar hänsyn till den större effekt som uppnås genom att ersätta fossila råvaror med råvaror från skogen.
• Satsning på rådgivning och utbildning: LRF välkomnar Miljömålsberedningens förslag om att inrätta lokala åtgärdssamordnare för biologisk mångfald. Detta är ett förslag som vi har drivit länge. Vi hoppas nu att regeringen tillskjuter medel till en satsning på ett nätverk av sådana lokala åtgärdssamordnare. Tillsammans med det nationella stödkansliet för lokala samordnare, som Miljömålsberedningen också föreslår, kan det ge en rejäl skjuts åt arbetet med biologisk mångfald.