Samhalls framtid måste bygga på verklig inkludering – inte bara effektivisering

Fördelar vi ser:

1. Fokus på kvalitet framför kvantitet.

Att utredningen föreslår ett tydligare fokus på kvalitet, individuell introduktion och utvecklingsmöjligheter är en välkommen förändring. Detta ligger i linje med DHR:s syn på arbete som en rättighet och inte som ett tillfälligt ”förvar”.

2. Idéburna alternativ som komplement till Samhall.

Utredningen föreslår att staten bör pröva en modell där även andra aktörer än Samhall – exempelvis idéburna organisationer – får möjlighet att erbjuda skyddade anställningar med statlig ersättning. Det skulle innebära ett tydligt avsteg från dagens system, där Samhall i praktiken har monopol på den statliga merkostnadsersättningen som finansierar sådana anställningar. DHR ser positivt på förslaget eftersom det öppnar för en mer mångsidig arbetsmarknad med olika typer av arbetsgivare och arbetsmiljöer. För personer med funktionsnedsättning innebär det större valfrihet, bättre förutsättningar för individanpassning – och en möjlighet att slippa tvingas in i en standardmodell som inte alltid passar. Ekonomiskt innebär det att statens stöd skulle kunna fördelas på fler aktörer, vilket kan skapa incitament för nytänkande och kvalitetsfokus.

3. Uppföljning och ansvarsfördelning.

Att Arbetsförmedlingen får i uppdrag att följa upp handläggning och samverkan är avgörande. Det är ofta här det brister då många i vår målgrupp faller mellan stolarna redan innan de når Samhall.

Men vi är också djupt oroade

1. Minskning av Samhalls volym riskerar att slå fel.

Att Samhall ska minska nyanställningarna med 1000 personer i ett läge där målgruppen ökar kraftigt är djupt oroande. Det riskerar att leda till att personer med störst behov får ännu svårare att komma in i arbetsmarknaden. DHR menar att detta är feltänkt om det inte sker parallellt med en massiv satsning på de idéburna alternativen.

2. Brist på nya resurser.

Att alla förslag måste finansieras inom nuvarande ramar signalerar att förbättringar ska ske utan reella investeringar. Det anser vi på DHR är naivt. Vi vet att kvalitet kostar. Vill vi ha meningsfulla arbeten och utveckling måste staten också vara villig att betala för det.

3. Otydlighet kring tillgänglighet och anpassning.

Utredningen nämner i huvudsak organisatoriska förändringar och kvalitetsstyrning, men går i stort sett förbi frågor om rör fysisk tillgänglighet, arbetsmiljö och individuella anpassningar, vilket är avgörande för personer med nedsatt rörelseförmåga. DHR ser detta som en allvarlig brist i utredningen. Det räcker inte att prata om ”rätt målgrupp” om man inte samtidigt säkerställer att arbetsplatserna är tillgängliga, både fysiskt och tekniskt. För många med funktionsnedsättning är det främst bristen på anpassningar som utgör det största hindret för att kunna arbeta, inte viljan eller förmågan. Utan tydliga krav på tillgänglighet riskerar därför förslagen att endast bli en skrivbordsprodukt som inte förändrar verkligheten för dom som behöver stödet mest.

DHR:s uppmaning

Vi uppmanar regeringen att inte nöja sig med att justera i kanterna, för det krävs ett genomgripande omtag för att se en föränring. Samhall måste inte bara effektiviseras, utan återfå sitt ursprungliga syfte, nämligen att vara en verklig möjlighet för personer med funktionsnedsättning att delta i arbetslivet på sina egna villkor. Det räcker inte endast med formuleringar om kvalitet – det måste också finnas konkreta satsningar på tillgänglighet, individuella anpassningar och verkligt stöd i vardagen. Om staten menar allvar med att skapa ett inkluderande arbetsliv, måste man också vara beredd att investera i det. Först när människan sätts i centrum – inte produktionsmålen – kan Samhall bli den kraft för delaktighet och värdighet som det en gång var tänkt att vara.