Trålgränsutflyttningen: inga åtgärder för berörda fiskare och alla skyller på alla

Den 1 februari flyttade Havs- och vattenmyndigheten ut trålgränsen ut på försök från norra Öland upp till Ålands hav. Myndigheten konstaterade själva att utflyttningen i första hand kommer ge påtagliga konsekvenser för ett antal småskaliga trålfiskefartyg som tidigare fiskat efter pelagiska arter inom området. Man hänvisade till att dessa skulle ”kunna erhålla olika EU-stöd, antingen för att tillfälligt upphöra med sitt fiske eller för att förändra sin verksamhet utifrån de nya förutsättningarna. Dessutom finns även möjligheter till ersättning för de fartyg som deltar i den vetenskapliga uppföljningen av försöket.”

Hittills, efter snart tre månader av försöket, har svenska myndigheter inte vidtagit en enda åtgärd eller tillhandahållit en enda krona i stöd till de småskaliga och regionala fiskare som drabbas hårdast av trålgränsförsöket. Det regionala fisket har samtidigt i stort sett helt glömts bort i detta sammanhang trots att de drabbas hårt av försöket. Men räkningarna måste så klart fortfarande betalas varje månad av fiskarna. Flera har tvingats flytta sitt fiske till Bornholm för att alls kunna ha en inkomst.

Samtidigt ser vi hur ansvariga politiker och myndigheter skyller på alla andra än sig själva för att förklara vems fel det är att det småskaliga och regionala fisket nu drabbas hårt av försöket. HaV skyller på regeringen i utformningen av uppdraget, och på Danmark i frågan om varför det inte gick att göra undantag för kust- och regionalfartyg. HaV hänvisar till Jordbruksverket för stöd till fartygen, och Jordbruksverket skyller på EU-kommissionen när det gäller möjligheten att ge fartygen stöd (vilket man så klart borde ha utrett innan förslaget förverkligades).

När informationen till berörda fartyg brister skyller de nationella myndigheterna nu på Länsstyrelserna men verkligheten för de drabbade yrkesfiskarna kvarstår. Inget händer. Inga åtgärder har vidtagits. Inga stöd finns att få. Och det småskaliga och regionala fisket är de som blir lidande. Var detta verkligen regeringens avsikt med uppdraget om utflyttning av trålgränsen på försök? SPF har hela tiden varnat för konsekvenserna av förslaget, men vi upplever inte att vare sig myndigheter eller politiker har lyssnat. Och samtidigt ligger det nu förslag om en ännu mer omfattande utflyttning av trålgränsen längs hela ostkusten, från Skanör till Haparanda. Vi kan redan nu tala om att även detta förslag främst kommer drabba det småskaliga och regionala fisket, och även med stor sannolikhet utgöra dödsstöten för de sista två beredningsindustrierna för pelagisk fisk på den sidan landet.

Det är dags för politiker och myndigheter att ta sitt ansvar och inse att försöket med trålgränsutflyttning är deras eget verk och att de därmed har det yttersta ansvaret för de konsekvenser som det får för det svenska fisket. Det finns åtgärder som enkelt kan vidtas, exempelvis i form av att underlätta landning av fisk i de hamnar där det fortfarande finns fiske. Frågan är om viljan finns att hjälpa det fiske man i andra sammanhang säger sig värna?