Sverige behöver göra mer för att säkerställa de nationella minoriteternas rättigheter

Det är i år 25 år sedan Sverige ratificerade Europarådets minoritetskonventioner. Genom historien har de fem minoriteterna på olika sätt utsatts för diskriminering och övergrepp. Erkännandet år 2000 innebar ett viktigt skifte i svenska statens förhållningssätt till minoriteterna. Trots det präglas livsvillkoren för de nationella minoriteterna fortfarande av effekter av kränkningar och övergrepp genom historien och av den diskriminering personer som tillhör nationella minoriteter utsätts för än i dag.

– Sverige måste göra mer för att säkerställa de nationella minoriteternas tillgång till sina rättigheter. Diskriminering är ett omfattande problem, barn ställs fortfarande inför förbud att prata sitt modersmål i skolan, trakasserier är vanligt förekommande, förutsättningarna att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur är begränsade, och upplevelser av etnisk profilering minskar förtroendet för myndigheter, säger DO Lars Arrhenius. 

DO publicerar idag rapporten Nationella minoriteters rättigheter
– några iakttagelser och rekommendationer 25 år efter Sveriges ratificering av Europarådets minoritetskonventioner. DO vill med rapporten uppmärksamma utvecklingen under de 25 år som passerat efter ratificeringen av Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetskonventionerna).

– För en positiv utveckling behöver vi både ny lagstiftning och andra kraftfulla åtgärder. Till exempel är diskrimineringslagen inte heltäckande. I dag omfattar skyddet mot diskriminering inte all den diskriminering som individer utsätts för inom olika samhällsområden, säger Lars Arrhenius.  

DO föreslår att regeringen bland annat bör

• utreda frågan om att införa språk som en självständig diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen.
• utvidga diskrimineringslagen så att skyddet mot diskriminering i offentlig verksamhet blir heltäckande.

För att säkerställa tillgången till lika rättigheter och möjligheter räcker det inte enbart med en reglering om likabehandling och skydd mot diskriminering. Det behövs också andra åtgärder, till exempel att säkerställa tvåspråkig undervisning eller äldreomsorg på de nationella minoritetsspråken. Det kan även handla om att se över annan lagstiftning och regelverk för att exempelvis säkerställa judiska traditioner och religionsutövning utifrån den grundlagsskyddade religionsfriheten.

DO föreslår att regeringen bland annat bör

• överväga behovet av ytterligare lagstiftning eller regelverk för att främja individers tillgång till de rättigheter som följer av minoritetskonventionerna.
• inrätta eller utse en eller flera myndigheter med tillsynsansvar över den lagstiftning som reglerar de nationella minoriteternas rättigheter.