Energiföretagen förklarar: Vad är egentligen flaskhalsintäkter?

Kärt barn har många namn: flaskhalsintäkter, flaskhalsinkomster, kapacitetsavgifter, flaskhalsavgifter och elavgifter är de mest frekventa i media. Det officiella namnet är dock intäkter från överbelastning och regleras i artikel 19 i Elmarknadsförordningen, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 om den inre marknaden för el.

”Definition” av flaskhalsintäkter

En officiell och teknisk förklaring av flaskhalsintäkter är att dessa uppstår när det inte finns tillräckligt mycket överföringskapacitet för el mellan olika elområden. När det inte går att överföra lika mycket el som efterfrågas uppstår en flaskhals vilket leder till prisskillnader mellan olika elområden, både inom Sverige och mellan Sverige och våra grannländer.

Ur ett marknadsperspektiv kan man i stället beskriva det som en handelsvinst, eller transportkostnad, som uppstår när el köps billigt på en sida av en elområdesgräns och säljs dyrare på den andra sidan. Flaskhalsintäkterna utgörs då av prisskillnaden mellan de två elområdena multiplicerat med den volym el som har överförts. Och dessa pengar tillfaller den aktör som äger överföringskapaciteten.

Hur fungerar det i praktiken?

Den auktion på elmarknaden som genomförs dagligen för nästkommande dygn omfattar 27 länder över hela Europa och är ett samarbete mellan 17 elbörser och 34 systemoperatörer i de olika länderna (i Sverige är det Svenska kraftnät).

Ytterst förenklat föregås auktionen av att alla systemoperatörer meddelar hur mycket överföringskapacitet som finns tillgänglig för handel mellan Europas 34 elområden för varje kvart nästkommande dygn.

Senast klockan 12:00 ska alla aktörer som är anslutna till elbörserna lämna köp- och säljbud för varje enskilt elområde och kvart. För varje elområde summeras köp- respektive säljbuden till en efterfråge- respektive utbudskurva och jämviktspriset i elområdet uppstår där dessa kurvor skär varandra.

Alla säljbud med lägre pris än jämviktspriset avropas i auktionen, likaså alla köpbud med högre pris än jämviktspriset för respektive elområde. De är alltså vinnande bud.

Men de flesta elområden är kopplade till elområden runt omkring och detta påverkar prisberäkningen. Nedan illustreras detta av Sveriges nordligaste elområden SE1 och SE2 om de endast var kopplade till varandra. Överföringskapaciteten dem emellan illustreras av den lila pilen.

Om vi antar att det i SE1 är billigare att producera el, eller att köparna i SE2 har högre betalningsvilja för elen, så kommer kraften att flöda från SE1 till SE2 så länge det finns tillgänglig överföringskapacitet eller att priserna är identiska.

Detta kan illustreras som att efterfrågan i SE1 ökar med den tillgängliga överföringskapaciteten och att utbudet i SE2 ökar med den tillgängliga överföringskapaciteten. Som en konsekvens stiger priset i SE1 beroende på den tillförda betalningsviljan i SE2, samtidigt som priset sjunker i SE2 som en följd av ökat utbud genom överföringen från SE1. I skissen nedan illustrerar de streckade linjerna den ökade efterfrågan i SE1 och det ökade utbudet i SE2.

Priset i ett elområde beror således dels på köp- och säljbud i själva elområdet, dels på köp- och säljbuden i omkringliggande elområden och den tillgängliga överföringskapaciteten.

Flaskhalsintäkterna beräknas som prisskillnaden mellan elområdena multiplicerat med volymen som överförs mellan elområdena. Det är således varken en handelsavgift eller en tullavgift utan kan liknas vid entransportkostnad över elområdesgränsen.

Flaskhalsintäkter uppstår även på det som kallas intradagmarknaden respektive balansmarknaden, men eftersom den största överföringsvolymen finns på dagenföremarknaden är dessa intäkter betydligt lägre.

Vems är flaskhalsintäkterna?

Det är elbörserna som samlar in flaskhalsintäkterna då det är marknadsalgoritmen som köper el i ett elområde och säljer i ett annat, men dessa pengar förs vidare till ägarna av överföringskapaciteten, det vill säga Svenska kraftnät när det gäller  överföringen mellan de svenska elområdena. När det gäller överföringen av el över nationsgränserna varierar det, men vanligen ägs sådan kapacitet gemensamt av systemoperatörerna i respektive elområde. Hur intäkterna fördelas mellan dem varierar, men oftast delas dessa på hälften. Svenska kraftnät erhåller hälften av flaskhalsintäkterna som uppkommer för överföringen mellan Sverige och Finland, Norge, Danmark, Polen respektive Litauen.

Det finns undantag från detta och ett sådant gäller Baltic Cable, förbindelsen mellan Sverige och Tyskland. Ägarbolaget är Baltic Cable AB vilket är helägt av norska Statkraft och således tillfaller flaskhalsintäkterna för överföringen mellan SE4 och Tyskland dem.

Hur får flaskhalsintäkterna användas?

Eftersom överföringskapaciteten utgör ett monopol är användningen av intäkter från denna verksamhet reglerad. Detta styrs av artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 om den inre marknaden för el (ofta benämnd som Elmarknadsförordningen).

Förordningen slår fast att systemoperatören ska redovisa flaskhalsintäkterna separat och redovisa hur de används. Innan medlen används ska detta godkännas av den nationella reglermyndigheten som i Sverige är Energimarknadsinspektionen.

Enligt Elmarknadsförordningen ska pengarna i första hand användas till två prioriterade områden. Dels för insatser som säkerställer att den överföringskapacitet som tilldelats till marknaden också finns tillgänglig. Dels för att optimera användningen av kapacitet mellan elområden för att bibehålla eller öka överföringskapaciteten. Detta kan ske på flera olika sätt. På lång sikt kan pengarna användas för investeringar för att bygga ut elnäten vilket ökar kapaciteten, medan de på kortare sikt kan användas för att med andra åtgärder öka den kapacitet som tilldelas marknaden. Ett exempel på detta är det som kallas för mothandel. Med detta avses att systemoperatören kan ge ersättning till marknadsaktörer för att ändra produktion eller förbrukning i olika områden för att minska ett förväntat överbelastat flöde. På så sätt kan mer kapacitet ges till marknaden vilket kan öka överföringskapaciteten och förändra priserna.

Om de två prioriterade ändamålen ovan kan anses vara uppfyllda i tillräcklig grad får pengarna även användas för att hålla nere eller sänka Svenska kraftnäts elnätstariff

Under elpriskrisen 2022 fick EU:s medlemsstater ett temporärt tillstånd att använda bl.a. flaskhalsintäkter för att mildra Ukrainakrigets effekter på energikostnaderna inom EU. Det kan uppskattas att 27 miljarder kronor avsattes till elprisstödet i Sverige 2022 och 2023.

Detta utgjorde dock ett undantag. Syftet med lagstiftningen är att pengarna ska användas för att lösa de kapacitetsbrister som ger upphov till dem. Svenska kraftnät har också en långsiktig plan där flaskhalsintäkter successivt återinvesteras i stamnätet och används för att reducera tariffer.

Intäkterna varierar mellan åren

Flaskhalsintäkterna varierar med prisskillnader och flöden mellan elområden. Efter att ha varit ganska stabila historiskt sett har en ökning skett sedan år 2020. Mycket vatten- respektive vindkraft i kombination med låg efterfrågan som en följd av pandemin gjorde att priserna sjönk rejält i norra Sverige under 2020 vilket bidrog till ökade prisskillnader inom landet och därmed ökade flaskhalsintäkter för Svenska kraftnät. Därefter har det ryska anfallet på Ukraina genom ökade gaspriser lett till tidvis mycket höga elpriser på kontinenten vilket bidragit till det ökade inflödet av intäkter.

Vid årsskiftet 2025–2026 hade Svenska kraftnät drygt 85 miljarder kronor i flaskhalsintäkter och de kommande tio åren väntas det komma in ytterligare 133 miljarder. De används framför allt till nätinvesteringar och tariffreduktioner och vid slutet av 2035 förväntas flaskhalsintäkterna vara förbrukade.

Läs mer om detta på Svenska kraftnäts webbplats.

Läs mer

Energiföretagen förklarar: Marginalprissättning på elmarknaden

Energiföretagen förklarar: Elområden och elpriset

Elhandel & Elmarknad - Energiföretagen Sverige

Energiföretagen förklarar! - Energiföretagen Sverige