8 av 10 tycker relationsekonomin är rättvis – ändå är hundratusentals fast

– Att ekonomisk rättvisa handlar om känsla är på många sätt fint. Relationer är inget Excelark. Men det som känns rättvist i stunden är inte alltid rättvist på lång sikt. Skillnader i ansvar och förutsättningar i relation till ekonomi syns sällan i vardagen, men de blir tydliga när livet förändras, vid en separation eller när ekonomin sätts på prov. Och det är precis då den ekonomiska rättvisan spelar störst roll, säger Linda Werdi, bolåneexpert på Nordax Bank. 

Samma insats – helt olika kapital 

En annan tydlig insikt från årets rapport är att män oftare tar ansvar för det som bygger värde över tid såsom sparande och investeringar (45 procent, mot 26 procent av kvinnor). Medan kvinnor i högre grad bär ansvaret för det som försvinner löpande som mat och vardagskostnader (49 procent, mot 37 procent av män). Två personer bidrar lika mycket i praktiken, men bygger upp helt olika ekonomiska förutsättningar på längre sikt.  

– Det sker sällan som ett aktivt val utan växer fram organiskt, utifrån vad som känns logiskt i stunden. Men det som är lätt att missa är att det handlar om fundamentalt olika typer av kapital, där det ena bygger möjligheter framåt och det andra förbrukas direkt. Det är också där de ekonomiska skillnaderna i relationen börjar ta form, nästan omärkligt. Och just därför är det viktigt att synliggöra det, så att fler kan fatta mer aktiva och medvetna beslut kring sin gemensamma ekonomi, säger Linda Werdi. 

Ojämlika villkor på bostadsmarknaden begränsar ekonomisk frihet 

Bostadsmarknaden vilar på en tvåsamhetsnorm: antagandet att två vuxna delar hushåll, inkomster och kostnader. Systemet för bostadsförsörjning är utformat för samboskap, vilket skapar jämställdhetsproblem. Det märks bland annat genom att många, särskilt kvinnor, tvingas lämna ägt boende för hyresrätt vid separation, och att 90 % av vräkningarna drabbar ensamhushåll, enligt Jämställdhetsmyndigheten. 
 
– Tvåsamhetsnormen skapar högre trösklar på bostadsmarknaden och missgynnar ensamhushåll. Jämställdhetspolitikens utgångspunkt är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att vara ekonomiskt självständiga. Så länge kvinnor och män har olika möjligheter att på egen hand efterfråga en bostad som motsvarar deras behov motverkar det dock måluppfyllelsen, säger Sara Andersson, senior utredare på Jämställdhetsmyndigheten.  
 
Men det är inte bara tvåsamhetsnormen som leder till strukturella jämställdhetsproblem visar rapporten. Ojämn ansvarsfördelning skapar också ojämn insyn, vilket i sin tur begränsar friheten på riktigt. Män (36 procent) och den som tjänar mest (37 procent) uppger oftare att de har bättre koll på den gemensamma ekonomin än sin partner.  

– Det här är en struktur som de flesta aldrig ser, men som kan få stora konsekvenser. När ansvar och insyn fördelas ojämnt skapas ett beroende där den ena parten i praktiken har större frihet än den andra. I vardagen märks det knappt, men hamnar man i en situation där man behöver ta sig vidare, blir det tydligt vem som faktiskt har det handlingsutrymmet och vem som inte har det. Då handlar det inte längre om en känsla. Det handlar om faktisk frihet att lämna, säger Linda Werdi. 
 
Konsekvenserna är konkreta: nära var fjärde (24 procent) som upplever det ekonomiska ansvaret som orättvis uppger att de inte kunnat lämna en relation på grund av boendet. Samtidigt tror män mer än dubbelt så ofta som kvinnor, att de vid en separation skulle kunna köpa en ny bostad med liknande standard (33 procent mot 15 procent). 
 
– Sammantaget pekar både rapportens data och den bredare empirin på ett behov av att i högre grad betrakta bostadsmarknaden ur ett livscykelperspektiv. En välfungerande marknad måste inte bara möjliggöra ett inträde, utan också säkerställa att hushåll kan röra sig vidare när livssituationen förändras. I annat fall riskerar bostaden att gå från att vara en möjliggörare av ekonomisk och social rörlighet till att bli en begränsande faktor, med konsekvenser som sträcker sig långt bortom själva boendet, säger Axel Mårtensen, Bostadspolitisk expert, Stockholms Handelskammare

Fler insikter från Relationsrapporten 2026   

• 37 % av dem som svarar att de tjänar mest i relationen uppger att de har bättre insyn i den gemensamma ekonomin, jämfört med 20 % bland dem vars partner tjänar mest
• 36 % av män uppger att de har bättre insyn i den gemensamma ekonomin än sin partner, jämfört med 20 % av kvinnor
• 76 % har aldrig pratat med sin partner om vad som händer med boendet vid en separation
• Endast 13 % uppger att det finns en konkret plan
• 44 % tror att de och partnern har lika god möjlighet att köpa ny bostad vid separation
• 33 % av män tror att de själva har störst möjlighet att köpa ny bostad vid separation, jämfört med 15 % av kvinnor
• 8 % uppger att de har känt att de inte kunnat lämna en relation på grund av boendet
• 5 % har skjutit upp en separation på grund av partnerns boendesituation

Om Relationsrapporten 2026   

Rapporten bygger på en sifo-undersökning som genomfördes av Verian på uppdrag av Nordax Bank. Syftet är att undersöka hur personer som lever i en parrelation ser på den svenska bostadsmarknaden, samt jämställdheten kopplad till sin boendesituation och relationer. Undersökningen är genomförd via webbintervjuer i Sifos slumpmässigt rekryterade och representativa panel. Totalt gjordes 1004 intervjuer mellan den 23:e februari och 1:a mars 2026 med personer som lever i en parrelation, 18–84 år.  
 
Rapporten innehåller expertkommentarer och fördjupande insikter från Stockholms Handelskammare och Jämställdhetsmyndigheten.