Iran: Amnesty kartlägger maskineriet bakom repressionen i Iran

 Rapporten,Architects of Atrocities: State Machinery Orchestrating Crimes Against Humanity in Iran’s 2022 Woman Life Freedom Uprising, är mer än 1 000 sidor lång och beskriver hur iranska myndigheter begick följande brott mot mänskligheten; mord, tortyr, påtvingade försvinnanden, fängslande, våldtäkt och förföljelse på politiska, könsmässiga, etniska och religiösa grunder, för att slå ned upproret. Rapporten dokumenterar också de dödliga insatserna för att slå ned protesterna och de befälsstrukturer som låg bakom dem, och identifierar 87 statliga representanter som bör bli föremål för brottsutredningar för brott mot mänskligheten. 

Amnesty kräver att FN:s generalförsamling skyndsamt inrättar en internationell straffrättslig mekanism för att säkerställa att de iranska myndighetsföreträdare som bär ansvar för brott mot mänskligheten ställs till svars och för att förhindra ytterligare grova övergrepp, som de omfattande massakrerna på demonstranter den 8–9 januari 2026. 

Mot bakgrund av de pågående fientligheterna efter USA och Israels olagliga attacker mot Iran upprepar Amnesty också sitt krav på en varaktig vapenvila och oberoende utredningar av attacker som begåtts under konflikten. Organisationen uppmanar FN att säkerställa ansvarsutkrävande för överträdelser av FN-stadgan och internationell humanitär rätt, inklusive möjliga krigsförbrytelser. 

– Den omfattande bevisning som samlats in och analyserats i vår rapport lämnar inget utrymme för tvivel: iranska myndigheter begick brott mot mänskligheten för att slå ned Kvinna, liv, frihet-upproret 2022. De genomförde ett omfattande och systematiskt angrepp mot en civilbefolkning som krävde värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande politisk förändring, i enlighet med en statlig politik att använda dödligt våld för att utplåna allt motstånd, säger Agnès Callamard, Amnesty Internationals generalsekreterare. 

– Vår rapport visar också hur brott mot mänskligheten i Iran upprätthålls genom en struktur av straffrihet som är inbyggd i landets konstitutionella, lagstiftande, politiska och rättsliga ramverk. Det fruktansvärda resultatet har blivit allt intensivare cykler av massdödande av demonstranter, som kulminerade i massakrerna på tusentals demonstranter under bara 48 timmar den 8–9 januari 2026. FN generalförsamling måste sätta stopp för den oacceptabla normaliseringen av massdödande av demonstranter i Iran och inrätta en internationell straffrättslig mekanism med syfte att lagföra dem som är mest involverade i brott mot mänskligheten. 

– Rapporten publiceras vid en tidpunkt då människor i Iran också drabbas av de förödande konsekvenserna av USA och Israels olagliga attacker. Amnesty motsätter sig otvetydigt alla parters överträdelser av internationell rätt och avvisar alla försök att använda lidandet hos offer för människorättskränkningar i Iran för att rättfärdiga olagliga attacker som orsakar ytterligare skada för civila. 

– I åratal har människor i Iran utsatts för brutal repression, förföljelse och straffrihet från de egna myndigheternas sida. I dag bär många också konsekvenserna av olagliga militära angrepp utförda av USA och Israel. Ett principiellt förhållningssätt kräver att både straffrihet för brott mot mänskligheten och olaglig användning av våld avvisas. Det internationella samfundet måste driva diplomatiska strategier som sätter människor i centrum och där skydd av civila, förebyggande av grova övergrepp, rättvisa och ansvarsutkrävande står i centrum. Efter mer än sex månader av flyganfall som har dödat och skadat civila, skadat miljön och orsakat omfattande förstörelse av civil infrastruktur behövs en varaktig vapenvila, tillsammans med oberoende utredningar och åtgärder från FN generalförsamling för att säkerställa ansvarsutkrävande för överträdelser av FN-stadgan och internationell humanitär rätt samt möjliga krigsförbrytelser begångna av samtliga parter i konflikten. 

Amnestys rapport publiceras fyra år efter att Jina Mahsa Aminis död i förvar hos den så kallade moralpolisen utlöste landsomfattande protester. Rapporten dokumenterar hur de iranska myndigheterna mobiliserade säkerhetsstyrkor beväpnade med militära skjutvapen och hagelgevär laddade med metallhagel och utfärdade order som möjliggjorde det olagliga dödandet av hundratals demonstranter och förbipasserande, däribland dussintals barn. Brotten mot mänskligheten omfattade också godtyckliga gripanden, påtvingade försvinnanden, tortyr eller annan misshandel av tusentals män, kvinnor och barn samt förföljelse av sörjande anhöriga. 

Parallellt med rapporten publicerar Amnesty också Lives Cut Brutally Short: Victims of Crimes Against Humanity During Iran’s 2022 Woman Life Freedom Uprising, ett dokument som redovisar dödsfallen för 377 demonstranter och förbipasserande, varav 56 barn. Dokumentationen bygger på information och bevisning som samlats in inom ramen för organisationens utredning av landsomfattande mönster av dödande utfört av säkerhetsstyrkorna. Dokumentet innehåller fotografier på offren och, där sådana finns tillgängliga, bilder av deras gravplatser. 

Utöver kravet på att FN generalförsamling ska inrätta en internationell rättslig mekanism  mot bakgrund av det politiska dödläget i FN säkerhetsråd, brottens allvar och omfattning samt den höga risken för att de upprepas  uppmanar Amnesty också stater att kräva att FN säkerhetsråd hänskjuter situationen i Iran till åklagarkontoret vid Internationella brottmålsdomstolen, ICC. 

Organisationen uppmanar också åklagarmyndigheter runt om i världen att inleda utredningar, med stöd av universell jurisdiktion eller andra former av extraterritoriell jurisdiktion, mot iranska tjänstemän som misstänks bära ansvar för brott mot mänskligheten, inklusive de personer som namnges i rapporten, och att utfärda arresteringsorder där tillräcklig bevisning finns. 

Amnestys fleråriga research inför rapporten omfattade intervjuer med 270 personer, däribland demonstranter, tidigare frihetsberövade, anhöriga till personer som dödats eller frihetsberövats, ögonvittnen, advokater, människorättsförsvarare, journalister och vårdpersonal. Organisationen analyserade också mer än 2 000 videor och omfattande dokumentär bevisning, bland annat officiella uttalanden, läckta officiella dokument, beslut från åklagare, domstolsavgöranden och rättsmedicinska handlingar. 

Amnesty skrev till Irans högste ledare och högt uppsatta säkerhetsföreträdare för att delge dem sina slutsatser och underrätta de 87 personer som identifieras i rapporten. Vid tidpunkten för publiceringen hade organisationen inte fått något svar. 

Ett landsomfattande angrepp genomfört i enlighet med statlig politik 
Amnesty utredning av de brott mot mänskligheten som begicks för att slå ned Kvinna, liv, frihet - upproret 2022 visar att två huvudsakliga säkerhetsstyrkor – islamiska revolutionsgardet (IRGC) och Islamiska republiken Irans poliskommando (känt under den persiska förkortningen FARAJA) – ledde de dödliga insatserna för att skingra protesterna. De genomförde den statliga politik som utformats genom Högsta nationella säkerhetsrådet, Statliga säkerhetsrådet samt säkerhetsråd på provins- och distriktsnivå. 

Agenter från FARAJA och IRGC sköt upprepade gånger in i folkmassor med militära automatgevär, handeldvapen och hagelgevär laddade med metallhagel. Förutom att skjuta in i folkmassor jagade de flyende demonstranter och förbipasserande, närmade sig obeväpnade personer som inte utgjorde något hot mot säkerhetsstyrkorna eller andra och sköt dem till döds på nära håll. 

Bland de FARAJA-enheter som deltog fanns preventionspolisen, inklusive dess Assistance Cohorts, samt Special Cohorts. De IRGC-enheter som deltog omfattade operativa divisioner, provinsiella Security Cohorts och olika Basij-bataljoner, såsom Imam Ali-bataljonerna och Beit Al-Moghaddas-bataljonerna. Dessa IRGC-enheter verkade under respektive provinsiella IRGC-kår, som i sin tur stod under ett regionalt IRGC-högkvarter. 

Officiella uttalanden och läckta dokument som analyserats i rapporten visar hur den statliga politiken kom till uttryck genom strategimöten, bindande order, utplaceringsplaner, tilldelning av pengar och vapen samt instruktioner om en ”fast och hård” respons. I en läckt order instruerades styrkorna att ”svara skoningslöst och gå så långt som att orsaka dödsfall”. 

Vittnen beskrev återkommande gator som liknade slagfält till följd av säkerhetsstyrkornas ihållande skottlossning. Mahshid, som deltog i protesterna i Mahabad i provinsen Västazarbaijan, berättade för Amnesty : 

– Jag hade aldrig sett sådana scener tidigare … Situationen var mycket skrämmande och kändes som en krigszon. Säkerhetsstyrkorna bara fortsatte att skjuta. 

De flesta av de 377 demonstranter och förbipasserande vars dödsfall Amnesty har dokumenterat dödades av säkerhetsstyrkor under insatser för att skingra protester mellan september och december 2022. Andra dog i förvar, efter att de frigivits eller under misstänkta omständigheter som tyder på statligt ansvar. 

I linje med ett sedan länge etablerat mönster av förnekande och mörkläggning har myndigheterna endast erkänt 202 dödsfall och felaktigt tillskrivit de flesta av dem icke-statliga aktörer, ”upprorsmakare” eller ”beväpnade terrorister”, trots överväldigande bevisning om motsatsen. I stället för att ingripa för att stoppa brotten i takt med att bevisningen växte fram hyllade högt uppsatta tjänstemän återkommande säkerhetsstyrkorna och instruerade dem att fortsätta insatserna. 

Totalt 87 personer identifierade för brottsutredning  
Utifrån detaljerad dokumentation av de säkerhetsstyrkor som deltog och en djupgående analys av deras befälsstrukturer har Amnesty identifierat 87 iranska statliga representanter som bör bli föremål för brottsutredningar för brott mot mänskligheten. 

Listan är inte uttömmande och sträcker sig från de högsta nivåerna inom Irans säkerhetsapparat till tjänstemän på provins- och distriktsnivå. 

De 87 personerna omfattar 62 befälhavare inom säkerhetsstyrkorna – däribland 33 befälhavare från IRGC och 27 från FARAJA – samt 25 personer inom inrikesministeriet, däribland guvernörer på provins- och distriktsnivå. Bland dem finns 10 ansvariga på nationell nivå och 77 på regional, provinsiell och distriktsnivå med ansvar kopplat till de 17 distrikt i provinserna Kurdistan, Kermanshah och Västazarbaijan som Amnesty har djupgranskat. 

Bland de identifierade finns den avlidne högste ledaren och överbefälhavaren för samtliga väpnade styrkor, Ali Khamenei, och den avlidne chefen för de väpnade styrkornas generalstab, Mohammad Bagheri. Båda dödades i februari 2026 i flyganfall under USA och Israels militära attack mot Iran. Amnesty namnger också den dåvarande inrikesministern Ahmad Vahidi, som sedan dess blivit högste befälhavare för IRGC, samt den dåvarande biträdande inrikesministern med ansvar för polis- och säkerhetsfrågor, Majid Mir Ahmadi. 

– Den här utredningen blottlägger de olika nivåerna av befäl och samordning bakom de iranska myndigheternas dödliga nedslag mot protesterna. Säkerhetsstyrkorna på gatorna agerade inom en hierarkisk och samordnad befälskedja som knöt dem till tjänstemän som ledde, möjliggjorde, underlättade och understödde brott som begicks i massiv skala, säger Agnès Callamard. 

– De tjänstemän som namnges befinner sig fortfarande utom räckhåll för rättvisan i Iran. De flesta sitter kvar på positioner från vilka de kan släppa lös ytterligare dödlig repression, medan vissa till och med har avancerat i befälskedjan efter brotten mot mänskligheten 2022. Kostnaden för den fortsatta straffriheten har varit förödande. Det är sedan länge hög tid att inrätta en internationell straffrättslig mekanism för Iran innan ännu en protestmassaker inträffar. 

Förödande konsekvenser för kurdiska och baluchiska grupper 
Demonstranter från Irans förföljda baluchiska och kurdiska grupper drabbades av en förödande stor andel av den dödliga repressionen. De utgjorde tillsammans 62 procent av det totala antalet dokumenterade offer, samtidigt som balucher respektive kurder utgör 5 procent respektive 10–15 procent av landets befolkning. 

Amnesty dokumenterade säkerhetsstyrkornas olagliga dödande av 106 baluchiska demonstranter och förbipasserande, däribland 20 barn, i provinsen Sistan och Baluchistan. Det motsvarar 33 procent av de dokumenterade offren. Enbart den 30 september 2022 dödades 87 personer olagligt när säkerhetsstyrkor öppnade eld efter fredagsbönen i Zahedan – ett tillslag som blivit allmänt känt som ”Bloody Friday”. 

Organisationen dokumenterade också omständigheterna kring det olagliga dödandet av 95 kurdiska demonstranter och förbipasserande, däribland 13 barn, i samband med att protester skingrades eller i militariserade områden i närheten av pågående eller nyligen avslutade protester i 17 distrikt i provinserna Kurdistan, Kermanshah och Västazarbaijan. De motsvarade 29 procent av de dokumenterade offren. De flesta sköts till döds. Andra misshandlades till döds, träffades dödligt av tårgasgranater eller kördes avsiktligt över av säkerhetsstyrkornas fordon. 

Iman, ett ögonvittne i Sanandaj i provinsen Kurdistan, sade: 

– Säkerhetsstyrkorna sköt mot alla de såg, utan att bry sig om ifall det var kvinnor, barn, förbipasserande eller demonstranter. 

Amnesty konstaterade att säkerhetsstyrkorna i provinserna Kermanshah, Kurdistan och Västazarbaijan konsekvent använde särskilda prickskytte-/skarpskyttevapen, automatgevär, kulsprutepistoler och tunga kulsprutor monterade på pickupfordon. 

Amnesty har dragit slutsatsen att mord och tortyr begicks mot kurdiska och baluchiska demonstranter med diskriminerande avsikt på politiska och etniska grunder, och att rekvisiten för brottet mot mänskligheten förföljelse är uppfyllda för dessa utsatta grupper. 

Straffrihet inbyggt i systemets konstruktion 
I Iran är straffriheten för brott enligt internationell rätt och andra allvarliga människorättskränkningar systematisk och avsiktlig. 

Irans konstitution placerar rättsväsendet under direkt kontroll av den högste ledaren, som inte bara är överbefälhavare för säkerhetsstyrkorna utan också utser chefen för rättsväsendet, som i sin tur utser högt uppsatta domare och åklagare. Fall som rör allvarliga människorättskränkningar begångna av medlemmar av säkerhetsstyrkorna hanteras av militära åklagarkammare och domstolar, där domare och åklagare själva kan komma från säkerhetsstyrkorna och regelmässigt förlitar sig på uppgifter från just de säkerhetsorgan som misstänks vara inblandade i brotten. 

Irans lag om väpnade styrkors användning av skjutvapen i nödvändiga situationer tillåter användning av skjutvapen för att skingra protester, i uppenbar strid med internationell rätt, som endast tillåter användning av skjutvapen som en sista utväg för att avvärja ett överhängande hot om död eller allvarlig skada. Lagen undantar också generellt statliga aktörer från civilrättsligt och straffrättsligt ansvar. 

– Överlevare och offrens familjer i Iran har fångats i ett system där just de institutioner som ska skipa rättvisa kontrolleras av myndigheter med blod på sina händer. Familjer som söker sanning och rättvisa förföljs, säger Agnès Callamard. 

– Att rikta krav på ansvarsutkrävande till iranska rättsliga myndigheter som själva är delaktiga i brott mot mänskligheten saknar verklighetsförankring. Det internationella samfundet måste nu driva internationella vägar till rättvisa. FN:s generalförsamling måste konfrontera den straffrihetskris som utsätter människor i Iran för återkommande och eskalerande massdödande av demonstranter. 

Bakgrund 
Amnesty International lanserar rapporten samtidigt som människor i Iran riskerar att utsättas för brott enligt internationell rätt på två fronter. 

På den ena fronten utsätts de för kränkningar av internationell humanitär rätt sedan USA och Israel den 28 februari 2026 olagligen attackerade Iran i strid med FN-stadgan. 

På den andra fronten riskerar de ytterligare brott mot mänskligheten i samband med nedslag mot protester. Iranska myndigheter har använt krigsförhållandena som täckmantel för att intensifiera den interna repressionen, ytterligare militarisera offentliga platser, öppet hota med massdödande av demonstranter och dissidenter samt trappa upp politiskt motiverade godtyckliga avrättningar. 

Iran har präglats av återkommande vågor av protester mot det styrande systemet sedan december 2017. Demonstranter har upprepade gånger gått ut på gatorna och krävt mänskliga rättigheter, värdighet, frihet, ett slut på islamiska republikens system och en övergång till ett nytt styrelseskick som respekterar mänskliga rättigheter. 

Amnesty Internationals omfattande research om myndigheternas svar på de återkommande protestvågorna i december 2017– januari 2018, november 2019, september–december 2022 och januari 2026 visar ett återkommande mönster av omfattande olagligt dödande, tortyr, påtvingade försvinnanden och andra brott enligt internationell rätt.