Anna Olskog: "Bedrövad över siffrorna från Skolverket"

Närmare 20 000 unga lämnade i våras årskurs 9 utan gymnasiebehörighet. 83,5 procent av eleverna var behöriga till ett nationellt gymnasieprogram vilket är en minskning jämfört med förra årets 84,1 procent. Sveriges Lärare ser utvecklingen som djupt bekymmersam och pekar på de långsiktiga konsekvenserna av skolmisslyckanden.

Dyr politik
Sveriges Lärare har i rapporten Priset för ett skolmisslyckande beräknat att skolmisslyckanden för en enda årskull kan kopplas till samhällskostnader på minst 25 miljarder kronor under fem år.

– För den enskilda eleven kan konsekvenserna av ett skolmisslyckande följa med långt upp i vuxenlivet. För samhället handlar det om enorma kostnader. Ändå tillåter vi samma mönster att fortsätta år efter år, säger Anna Olskog.

Årets statistik visar att gymnasiebehörigheten minskar jämfört med förra året. En tydlig förändring är också att en större andel pojkar än flickor nu är behöriga till gymnasiet.

– Att pojkarna för första gången går om flickorna är en utveckling vi behöver förstå bättre. Men den får inte skymma den stora frågan: fortfarande lämnar väldigt många unga grundskolan utan den behörighet som krävs för att påbörja ett nationellt gymnasieprogram. Det är ett stort misslyckande, säger Anna Olskog.

Brister i stödet
Sveriges Lärare pekar särskilt på bristerna i stödet till elever som börjar halka efter.

– Vi lärare ser långt innan årskurs nio, ibland redan i förskolan, vilka som behöver mer hjälp. Vi är mer än redo att göra jobbet. Men då måste stödet också finnas där när vi ser att elever behöver det. År efter år sviker samhället de elever som inte får rätt hjälp i tid, samtidigt som vi frågar oss varför läskunnigheten sjunker och varför så många inte når gymnasiet.

Förbundet vill se mer förstärkningsundervisning, fler speciallärare och specialpedagoger, rimligare undervisningsgrupper och ett större statligt ansvar för skolans finansiering.

– Det här är ingen naturlag. Det är resultatet av de val som görs. Vi kan välja att sätta in stöd tidigt, ge lärare rätt förutsättningar och ge elever mer undervisning när de börjar halka efter. Eller så kan vi fortsätta acceptera att tiotusentals unga lämnas efter. Jag vägrar tro att Sverige inte förmår bättre, säger Anna Olskog.