Äldre orienterare har bättre hälsa och balans än jämnåriga

Orientering är en sport som har en stark tradition i Sverige, och som man kan fortsätta ägna sig åt långt upp i åldrarna. Men hittills har kunskapen varit begränsad om vad som kännetecknar äldre orienterare, hur deras hälsa och prestationsförmåga skiljer sig från andra äldres och vad som motiverar dem att träna orientering. 

– Det intressanta är inte bara att de äldre orienterarna har god hälsa och fysisk funktion, utan också vad som får dem att fortsätta idrotta. Genom att undersöka deras drivkrafter får vi kunskap som är värdefull för att utveckla sporten och skapa möjligheter för fler att vara aktiva långt upp i åldrarna, säger Jennifer Lind, studiens försteförfattare och doktorand på GIH.  

Högre fysisk aktivitet och bättre fysisk funktion bland äldre orienterare

Bland orienterarna uppgav 96,5 procent att de var fysiskt aktiva minst 150 minuter i veckan, jämfört med 54,5 procent i den äldre befolkningen i stort. Färre orienterare uppgav att de hade högt blodtryck (30,1 jämfört med 56,5 procent) eller besvärades av trötthet (29,7 jämfört med 55,8 procent).  

Orienterarna hade bättre balans än äldre personer i en jämförelsegrupp som tidigare deltagit i forskning vid GIH. Bland orienterarna kunde 61 procent av männen och 68 procent av kvinnorna stå på ett ben i en hel minut, jämfört med cirka 56 procent av både männen och kvinnorna i jämförelsegruppen. 

Även i testet Timed Up and Go, där deltagarna ska resa sig från en stol, gå tre meter, vända och gå tillbaka för att sätta sig igen, presterade orienterarna bättre. Mediantiden var 5,5 sekunder bland orienterarna, jämfört med cirka 6 sekunder i jämförelsegruppen. 

Orienterarna klarade också fler uppresningar från en stol under 30 sekunder i testet sit-to-stand, som mäter funktionell benstyrka. Medianen var 19 uppresningar för både män och kvinnor, vilket var tre fler för männen och fyra fler för kvinnorna än i jämförelsegruppen. Greppstyrkan var däremot överlag likartad i grupperna. 

– Skillnaderna i testerna kan verka små, men det handlar om förmågor som är viktiga för att klara vardagen på egen hand, säger Elin Ekblom Bak, professor vid GIH och studiens sisteförfattare. 

Glädje, motion och naturupplevelser bland de viktigaste motiven 

Studien undersökte också vad som får äldre att fortsätta orientera. Många hade börjat redan i 20-årsåldern, men det fanns även deltagare som upptäckt sporten senare i livet. 

Åtta av tio uppgav att de deltog i organiserad orientering minst en gång i veckan under säsongen. De motiv som flest deltagare skattade som mycket viktiga för att orientera var att orientering i sig är roligt, ger motion och god hälsa, ger möjlighet att få vänner och bekanta och bjuder på naturupplevelser.

Om studien 

Studien omfattar 462 orienterare i åldrarna 65–92 år från orienteringsklubbar runt om i Sverige. Totalt ingick 166 kvinnor och 296 män i studien. Medelåldern var 75 år och 36 procent var kvinnor. 

Deltagarna besvarade en enkät om hälsa, levnadsvanor och orientering. Av dessa genomförde 444 även fysiska tester som mätte balans, greppstyrka, mobilitet och funktionell benstyrka. 

Resultaten om hälsa och levnadsvanor jämfördes med svar från den nationella folkhälsoenkäten, medan de fysiska testresultaten jämfördes med tidigare undersökningar vid GIH. För att göra resultaten mer jämförbara tog forskarna hänsyn till ålder och kön i båda jämförelserna. 

Studien är en tvärsnittsstudie och kan därför inte avgöra om orienteringen bidrog till skillnaderna mellan orienterarna och andra äldre i Sverige.  

Studien genomfördes med stöd från Dr Margaretha Nilssons Stiftelse för Medicinsk forskning och har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Geriatrics.