Diskriminering att utesluta personer med nedsatt arbetsförmåga

Arbetsgivaren har hänvisat till kollektivavtal för bemanningsverksamhet, där det finns ett sysselsättningskrav som innebär att en person för att kunna få anställning ska ha en annan huvudsaklig sysselsättning på minst 50 procent. Arbetsdomstolen konstaterar i domen att ett sådant krav särskilt missgynnar personer med den typ av funktionsnedsättning i form av nedsatt arbetsförmåga som den aktuella kvinnan har.

Domstolen konstaterar vidare att kravet på annan huvudsaklig sysselsättning är för långtgående för att uppfylla kollektivavtalsparternas syfte med avtalet, vilket har varit att motverka att behovsstyrt bemanningsarbete där man inte har lön mellan uppdragen ska utgöra en arbetstagares huvudsakliga försörjning. AD anser att det intresset inte kan rättfärdiga ett uteslutande av personer med funktionsnedsättning och deras möjligheter till försörjning.

AD konstaterar särskilt att det kan vara svårt för personer med begränsad arbetsförmåga till hälften att få en tillsvidareanställning på deltid, och att en möjlighet att få en behovsanställning kan vara ett sätt för dessa personer att visa sin arbetsförmåga och kompetens.

– Den här domen visar vikten av att kollektivavtalsparterna beaktar diskrimineringslagen när de träffar sina avtal, säger Martin Mörk, chef för DO:s processenhet.

Manpower Student ska enligt domen betala 110 000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.

Ärende ANM 2016/1211

Fakta
Enligt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen får en arbetsgivare inte diskriminera den som hos arbetsgivaren gör en förfrågan om eller söker arbete.

Diskriminering är enligt 1 kap. 4 § diskrimineringslagen ett missgynnande som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna, till exempel funktionsnedsättning (1 kap. 5 § diskrimineringslagen).