HD passar frågan om rätten till en domstolsprövning av rättighetskränkningar vidare till lagstiftaren

DO:s mål handlar om en man som på grund av sitt utseende valdes ut för en extra säkerhetskontroll i samband med en flygresa. Enligt DO har mannen genom agerandet utsatts för diskriminering som har samband med hans etniska tillhörighet. När frågan behandlades av tingsrätten valde dock flygbolaget att göra ett så kallat ”abstrakt medgivande” av talan, vilket innebar att flygbolaget medgav att betala det yrkade beloppet utan att erkänna den påstådda diskrimineringen.

DO har överklagat domen till hovrätten och sedan Högsta domstolen. I överklagandet till HD begärde DO att domstolen skulle inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Det gjorde också HD, och EU-domstolen har i en dom i april i år konstaterat att den som anser sig diskriminerad har rätt att få rättighetskränkningen prövad av en domstol så länge motparten förnekar att diskriminering har skett.

När nu målet har behandlats i HD har bolaget där framfört att det gör ett sådant vitsordande, dvs. erkännande, av diskrimineringen som krävs enligt EU-domstolens dom. Det betyder, skriver HD, att det numera saknas skäl att få rättighetskränkningen prövad inom ramen för en fastställelsetalan.

I ett mycket ovanligt särskilt yttrande från samtliga justitieråd som deltagit i målet framgår dock att de anser att EU-domstolens dom väcker ett flertal grundläggande frågor om svensk processrätts förenlighet med EU-rättens krav på effektiva rättsmedel för enskilda och sanktioner vid diskriminering. Justitieråden skriver att de överväganden som krävs för att svensk processrätt ska anpassas till gällande EU-rätt inte bör göras av domstolarna i enskilda mål utan i stället göras av lagstiftaren.

– Det särskilda tillägget till HD:s avgörande av samtliga justitieråd visar på den stora vikt de lägger vid frågan om vilka anpassningar som krävs för att Sverige ska leva upp till EU-rättens krav på prövningar av diskriminering och andra rättighetskränkningar. Och även att frågorna har sådan vikt att de bör övervägas av lagstiftaren i stället för domstolarna, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius i en kommentar.

ANM 2017/1260