Gig-jobb en viktig övergångslösning för många högutbildade migranter – ny rapport av Weidenstedt m.fl.

I den nya rapporten ”Varför gigga som matkurir? Förutsättningar och förväntningar bakom okvalificerat gig-arbete” har Ratioforskarna intervjuat personer som arbetar med att köra ut restaurangmat. Resultaten visar att gig-ekonomin fyller flera viktiga funktioner för dem som jobbar som matkurirer inom gig-ekonomin.

Flertalet av matkurirerna i studien är högutbildade migranter som har svårt att hitta kvalificerat arbete på den svenska arbetsmarknaden. De berättar om svårigheten att hitta ett jobb som matchar deras kompetenser som exempelvis lärare eller inom IT.

– Gig-ekonomin fungerar som ett komplement till övriga arbetsmarknaden som ju har höga trösklar in, särskilt för dem som är relativt nya i Sverige, säger Linda Weidenstedt.

Många vill jobba och använder därför gig-jobbet som en slags buffert tills andra jobbmöjligheter dyker upp, för att säkra en inkomst, för att lära känna staden och för att motionera. Andra berättar istället att giggandet kompletterar andra (deltids-)jobb, vidare studier, eller det parallella uppbyggandet av en egen verksamhet.

Att speciellt okvalificerat gig-arbete ofta innebär en prekär arbetssituation är redan etablerat av forskningen och situationen för denna studies matkurirer är inget undantag: Många klagar över otrygghet, brist på arbetsuppdrag, plattformarnas kontroll och den farliga arbetsmiljön. Samtidigt lyfter de flera positiva skäl till deras fortsatta giggande, som exempelvis flexibilitet, självstyrning, och att jobbet känns meningsfullt.

– Gig-jobbet som en övergångslösning fyller en viktig funktion på den svenska arbetsmarknaden. Man måste dock hålla flera tankar i huvudet här: Gig-ekonomin behöver utan tvekan förbättras, men eventuella regleringar måste ske med varsam hand så att inte den funktion som gig-ekonomin fyller för giggarna går förlorad, säger Weidenstedt.

34 matkurirer, som jobbar genom apparna Uber Eats, Wolt och Foodora, i Stockholm har intervjuats. Mer än hälften av dem kommer från asiatiska länder såsom Pakistan och Indien och mer än hälften av intervjupersonerna har minst tre års universitetsutbildning.