Institutet rapporterar till FN om allvarliga rättighetskränkningar och stor ojämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning

Trots att det har gått 15 år sedan konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning trädde i kraft i Sverige, är levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning fortfarande generellt sämre än för den övriga befolkningen. Utbildningsnivåerna är lägre, arbetslösheten är högre, den ekonomiska utsattheten är större och den fysiska och psykiska hälsan är sämre. Detta skriver Institutet för mänskliga rättigheter i sin rapport till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, inför granskningen av hur Sverige efterlever konventionen.

–Vi ser en generell negativ utveckling på vissa områden, men vi ser också en brist på framsteg och särskilda utmaningar för vissa grupper av personer med funktionsnedsättning, exempelvis ungdomar, kvinnor, äldre, och migranter. Personer med funktionsnedsättning som bor i gruppbostäder utsätts fortfarande för allvarliga rättighetskränkningar som innefattar våld och tvång, säger Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter.

Inför arbetet med att sammanställa rapporten till FN:s kommitté har institutet genomfört flera dialoger för att samla in värdefulla synpunkter från personer med funktionsnedsättning. Rapporten belyser bland annat att konventionen har haft ett bristande genomslag i lagstiftningen och att det saknas ett sammanhållet strategiskt arbete för att genomföra den. Hanteringen av rekommendationer från FN-kommittén behöver också förbättras.

Enligt institutet har det paradigmskifte som funktionsrättskonventionen måste innebära ännu inte fått fullt genomslag. Det gäller exempelvis människors möjligheter till självbestämmande, delaktighet, demokrati och frihet. I rapporten till kommittén påpekar institutet brister och lämnar rekommendationer på bland annat följande områden:

• Personer med funktionsnedsättning vittnar om en delvis återgång till en medicinsk modell, där personens egna behov, intresse och rätt till självbestämmande inte respekteras. Inom socialförsäkring och funktionshinderstöd ställs krav på omfattande medicinsk bevisning och personer med funktionsnedsättning beskriver upplevelser av att känna sig misstrodda, misstänkliggjorda och som en belastning, snarare än att bemötas som personer med rättigheter och kapacitet att ge värdefulla bidrag till samhället.
• Inom områden som bostad, utbildning och sysselsättning utgör strukturer som är segregerande till sin karaktär fortfarande betydelsefulla delar i de system som syftar till att möta behoven hos personer med funktionsnedsättning. Samtidigt saknas en diskussion om systemens utformning utifrån ett rättighetsperspektiv.
• Antalet anmälningar avseende diskriminering som har samband med funktionsnedsättning har ökat under de senaste åren men diskrimineringslagen skyddar idag inte mot all diskriminering som CRPD kräver att staten förbjuder.
• Hatbrott på grund av funktionsnedsättning är inte uttryckligen kriminaliserat och det saknas statistik och kunskap om brott med hatmotiv på grund av funktionsnedsättning.
• Personer med funktionsnedsättning har sämre ekonomiska förutsättningar jämfört med den övriga befolkningen. Den disponibla inkomsten är lägre och det är vanligare med en låg ekonomisk standard. Personer som är hänvisade till ersättningar från socialförsäkringssystemet för sin försörjning har en dålig inkomstprognos sett ur ett livsperspektiv. Sjukersättningen, som många personer med funktionsnedsättning är beroende av, har utvecklats betydligt långsammare än löneutvecklingen.
• Det är fortfarande tillåtet att använda olika former av tvångsåtgärder vid SiS (Statens institutionsstyrelse) särskilda ungdomshem, där barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är överrepresenterade. Flickor, framför allt unga flickor, är särskilt utsatta. 2023 rekommenderade FN:s barnrättskommitté Sverige att uttryckligen förbjuda användningen av isolering och avskiljning av barn. Ingen åtgärd har vidtagits ännu.
• Vissa grupper har sämre stöd trots att de hör till konventionens målgrupp. Till exempel har stödinsatsen ledsagning minskat för personer med synnedsättning, hörselnedsättning eller dövblindhet. Bristerna på tillgång till tolk är desamma som för tio år sedan.
• Assistansanvändare och arbetsgivare vittnar om att nivån på den statliga assistanser­sättningen är för låg för att rätten till stöd ska tillgodoses i praktiken. Ersättningsnivån medför svårigheter att rekrytera och behålla assistenter.
• Den fysiska och psykiska hälsan hos kvinnor med funktionsnedsättning är sämre både jämfört med män med funktionsnedsättning och med kvinnor i övrigt. Få insatser har gjorts för att specifikt stärka hälsan hos kvinnor med funktionsnedsättning.
• Brister i tillgängligheten hindrar deltagande i demokratin för personer med funktionsnedsättning. Valdeltagandet är lägre för personer med funktionsnedsättning jämfört med den övriga befolkningen.

På övergripande nivå rekommenderar institutet bland annat att Sverige ska:

• Ta fram en nationell strategi och handlingsplan med mätbara mål, indikatorer, ansvarsfördelning och uppföljning för genomförandet av CRPD.
• Ta initiativ till en fördjupad granskning av överensstämmelsen mellan svensk rätt och konventionen.

Inom ramen för FN-kommitténs granskning kommer ett dialogmöte att hållas mellan kommittén och representanter för Sveriges regering. Institutet kommer att delta vid dialogen som äger rum den 11-12 mars. Efter dialogen kommer kommittén att presentera sina rekommendationer till Sverige. Det ingår i institutets särskilda uppdrag kopplat till CRPD att följa upp hur staten arbetar för att genomföra rekommendationerna.

Rapporten finns i svensk, engelsk och lättläst version och går att ladda ner på institutets webbplats här.

För mer information, kontakta:
Maria Ploberg, pressansvarig kommunikatör, 046-287 39 25, maria.ploberg@mrinstitutet.se

Fakta:
Institutet har ett särskilt uppdrag att fullgöra de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Det innebär bland annat att institutet ska bidra med information till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om Sveriges genomförande av konventionen. Rapporten ska även innehålla information i form av rekommendationer om vad institutet anser att Sverige behöver göra för att uppfylla sina åtaganden enligt konventionen.