Fler krigsförbrytelser kan ha begåtts av Israel, visar ny rapport från Amnesty

De israeliska attacker som Amnesty utrett har riktats mot provisoriska läger för internflyktingar och utsedda “humanitära zoner”. I dessa attacker har ett stort antal civila dödats varav många har varit barn. Majoriteten av de civila dödsoffer som Amnesty verifierat dödades av bombfragment, bland annat ett litet barn och en ung kvinna som båda halshöggs, medan andra fick omfattande brännskador. En kropp var så svårt brännskadad att den inte kunde identifieras. Enligt Amnesty har den israeliska militären valt att använda explosiv ammunition med omfattande verkan i ett läger där internflyktingar sökt skydd, när ammunition med mindre verkan fanns tillgänglig och anser att den förväntade civila skadan borde ha varit känd för dem som planerade attacken. 

Stridande från Hamas och Islamiska Jihad befann sig i lägret för internflyktingar, en plats som de fördrivna personerna trodde var en ”humanitär zon”, och utsatte medvetet civila för livsfara. Deras val av plats i båda lägren för internflyktingar bröt sannolikt mot skyldigheten att i möjligaste mån undvika att placera stridande och militära mål i tätbefolkade områden. Amnesty har ingen information om orsaken till eller motiven för deras närvaro, men alla parter i konflikten borde ha vidtagit alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att skydda civila och civila föremål.  

– Även om dessa attacker kan ha riktats mot Hamas och Islamiska Jihads befälhavare och stridande, har fördrivna palestinska civila som söker skydd och säkerhet återigen fått betala med sina liv, säger Erika Guevara-Rosas, Amnesty Internationals chef för utredningar och opinionsbildning, policy och kampanjer.  

Civila har valt att stanna kvar i tron att de är skyddade
Amnesty har denna gång utrett israeliska flyganfallen den 26 maj mot Kuwaiti Peace Camp, ett provisoriskt läger för internflyktingar i Tal al-Sultan i västra Rafah. Amnesty har även utrett flera israeliska stridsvagnsattacker den 28 maj mot en ”humanitär zon” i al-Mawasi-området. Organisationen har intervjuat 14 överlevande och vittnen, undersökt platserna för attackerna, besökt ett sjukhus i Khan Younis där de skadade fått vård, fotograferat rester av den ammunition som användes i attackerna för identifiering och granskat satellitbilder av platserna. Organisationen har också granskat relevanta uttalanden från den israeliska militären om attackerna.  

Den israeliska militären har utsett ”humanitära zoner” och publicerat kartor som visar på var dessa befinner sig. Men dessa kartor har många gånger visat sig vara motsägelsefulla och skapat förvirring, och därmed kan man konstatera att de inte utgjort effektiva varningar för civila palestinier. Israeliska militären har också ändrat gränserna eller tagit bort ”humanitära zoner”, till exempel som i området Tal al-Sultan som varit en humanitär zon i flera månader men togs bort som humanitär zon i början av maj. Man har vidare inte kommunicerat detta på ett lämpligt sätt till de civila som fortsatt stannat kvar i området i tron att det fortfarande var en skyddad zon.   

Valet av vapen har sannolikt resulterat i oproportionerligt dödande
I två flygattackerna den 26 maj mot Kuwaiti Peace Camp dödades minst 36 personer varav sex barn och över 100 personer skadades. Minst fyra av de dödade var stridande. Flygattacken som riktades mot två Hamas-befälhavare som befann sig bland fördrivna civila, bestod av två amerikansk-tillverkade GBU-39 styrda bomber. Användningen av denna ammunition, som sprider dödliga fragment över ett stort område, i ett läger där civila bodde i överfulla provisoriska läger utgjorde sannolikt en oproportionerlig och urskillningslös attack och bör utredas som en krigsförbrytelse. Militären kunde och borde ha vidtagit alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att undvika, eller åtminstone minimera skador på civila.   

Den israeliska militären hävdade att anfallen utfördes med ”den minsta ammunition som kan avfyras av stridsflygplan”. Varje GBU-39 bomb väger 113 kg och dess metallfragment kan projiceras hundratals meter. Den israeliska militären har mindre precisionsmissiler, som bärs av drönare, som innehåller mycket mindre sprängämnen och har en mindre områdeseffekt. 

– De civila dödsfallen och skadorna som kunde ha undvikits är en skarp och tragisk påminnelse om att närvaron av stridande i målområdet enligt internationell humanitär rätt inte befriar den israeliska militären från dess skyldigheter att skydda civila, säger Erika Guevara-Rosas. 

”Det var så många människor som dog”
Bland de civila som dödades i Kuwaiti Peace Camp fanns fem medlemmar av familjen al-Attar. De hade fördrivits från norra Gaza på grund av kriget och sökt skydd i lägret i under fyra månaders tid. Lina al-Attar, 21 år, skadades i attackerna och berättade för Amnesty: 

– Det här var ett grönt [säkert] område på de kartor som den israeliska armén hade kastat ut... Jag hörde inte ljudet av missilen ... Min bror lyfte upp metallen som hade fallit på mig ... Han hade skadats i handen och även i axeln av granatsplitter ... Jag lyckades lyfta upp resten av metallen och frigöra oss båda. Vi fann alla andra utspridda på marken, i bitar och i blodpölar.

Lina al-Attar fortsätter att berätta för Amnesty: 

– Min mamma hade dödats. Min far skrek på hjälp. Min brors fru dödades på platsen där hon satt och höll sitt barn i famnen. Jag tog hennes bebis och gav honom till min far. Sedan tog jag min lilla flicka från min mans knä eftersom han var skadad. Vi lyckades rädda oss själva, men det var så många människor som dog runt omkring oss 

Attackerna följdes av en brand som orsakade ytterligare dödsfall och skador. Enligt Amnesty utredning orsakades branden av matlagningsbränsle som förvarades på den plats som träffades av de israeliska bomberna. En invånare som flytt från norra Gaza sedan november 2023, berättade för Amnesty:  

-Jag hörde människor skrika och jag lade mig ner på marken. Jag skakar fortfarande när jag minns scenen. Jag såg människor brinna. Vi har levt under bombardemang, men jag hade aldrig sett något liknande... Vi sökte skydd, vi ville bara leva, och nu är vi förlorade igen. 

Ammunition som inte går att styra, slår hårt mot civila
I den israeliska attacken den 28 maj, då minst tre stridsvagnsgranater avfyrades mot en ”humanitär zon” i al-Mawasi-området i Rafah, dödades 23 civila däribland 12 barn, sju kvinnor och fyra män och ännu fler skadades. Amnestys utredning visar att de uppenbara målen för attacken var en stridande från Hamas och en stridande från Islamiska Jihad. Enligt Amnesty gjorde den israeliska militären inte någon skillnad mellan civila och militära mål då de valde att använda ammunition som inte går att styra i ett område fullt av civila som sökte skydd i tält och därför bör attacken utredas som en krigsförbrytelse.   

– Alla parter i konflikten måste vidta alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att skydda civila. Detta inkluderar även Hamas och andra väpnade gruppers skyldighet att i möjligaste mån undvika att placera militära mål och stridande i eller nära tätbefolkade områden, säger Erika Guevara-Rosas. 

“De dödades kallblodigt”: al-Mawasi-attacken 
Två av stridsvagnsgranaterna träffade familjen al-Hams hem och dödade Beesan al-Hams, sju år, och hennes bror Saleh al-Hams, fem år. En annan civilperson, Ibrahim al-Ghaffari, 63, dödades också.  Mohammad Salah al-Hams, barnens farbror, berättade för Amnesty:  

– Saleh och Beesan besökte sin morfar. Efter lunch lämnade de familjens hus för att slänga soporna. De var ute i ungefär 40 till 90 sekunder när granaterna slog ner med bara några sekunders mellanrum. Jag var i närheten och skyndade mig till huset. Deras far kom ut ur huset och sprang till platsen där Saleh låg död. Han hade träffats i huvudet... Beesan hade kastats in i ett närliggande tält av explosionens kraft. Hon var svårt skadad och fördes till sjukhus, men dog. 

Några minuter senare träffade en annan stridsvagnsgranat ett läger i närheten och dödade 20 civila, inklusive 10 barn, sju kvinnor och tre män. Isra Ali, en 33-årig tvångsförflyttad kvinna från Shuja'iyah i Gaza stad, förlorade sin man Ashraf Mohammed Ali, en 42-årig taxichaufför, och sin son Amir, 11 år. Hon berättade för Amnesty:  

– Jag höll på att laga en enkel lunch till familjen när jag hörde avlägsna ljud som avlöste varandra. Jag brydde mig inte så mycket eftersom vi är vana vid granatbeskjutning och attacker, men några minuter senare hörde jag ett öronbedövande ljud. Det första jag såg var strimlor, kroppar av människor som förvandlats till strimlor. Tälten var inte skadade, men barnen, inklusive min son Amir, var sönderslitna. Vi vet inte varför den här platsen drabbades. 

Isra Ali fortsätter att berätta för Amnesty:  

-Nu är min man borta, min lille pojke är borta. Vart ska jag ta vägen med mina barn? Hur ska vi kunna överleva? Min familj har splittrats, min man, familjens enda familjeförsörjare, har dödats. Jag känner mig inte säker här, men jag vet inte vad jag ska göra.  

Den israeliska militären gav ingen förklaring till attacken, men uppgav senare att ”i motsats till de senaste timmarnas rapporter, slog IDF (Israel Defence Forces) inte till i det humanitära området i Al-Mawasi”. Amnestys vapenexperter analyserade foton av fragment av det vapen som användes och identifierade ammunitionen som 120 mm stridsvagnsgranater. Satellitbilder visar att det fanns israeliska militära positioner med tillgång till 120 mm kanoner på morgonen för attacken. 

Efter attackerna konfronterade vissa invånare de två stridande för Hamas och Islamiska Jihad och bad dem lämna området, vilket speglar den växande ilskan i Gaza över de väpnade gruppernas agerande som äventyrar civilbefolkningen. De stridande fortsatte dock att närvara, vilket ledde till att hela befolkningen i området - såväl de fördrivna som invånarna - lämnade området några dagar senare.  

Stridande parternas skyldigheter enligt internationell humanitär rätt 
Koncentrationen av civila i tätbefolkade områden i Gaza har ökat drastiskt som ett resultat av successiv massfördrivning, i kombination med Israels pågående olagliga blockad Dessa förhållanden gör det ännu viktigare att parterna i konflikten strikt följer reglerna i internationell humanitär rätt som syftar till att skydda civila från effekterna av militära operationer. 

Bakgrund 
Innan markinvasionen inleddes den 7 maj 2024 bodde mer än 1,2 miljoner människor i Rafah, människor från områden längre norrut som tvångsförflyttats sedan den 13 oktober 2023, då den israeliska militären utfärdade den första ”evakueringsordern” av befolkningen i norra Gaza. Omkring 85 procent av Gazas befolkning har tvångsförflyttats minst en gång, och många har nu tvingats flytta flera gånger. Det uppskattas nu att mer än en miljon palestinier har fördrivits från Rafah efter att Israel utökat sina militära operationer i området.  

Sedan oktober 2023 har Amnesty International genomfört djupgående utredningar av 16 israeliska flyganfall som dödade totalt 370 civila, varav 159 barn, och skadade hundratals andra. Amnesty International har funnit bevis för krigsförbrytelser av israeliska styrkor, inklusive direkta attacker mot civila och civila objekt eller urskillningslösa attacker, liksom andra olagliga attacker och kollektiv bestraffning av civilbefolkningen. Organisationen har uppmanat åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen att skynda på sin utredning av situationen i Palestina, samtidigt som vi driver en kampanj för ett omedelbart eldupphör.  

Den 7 oktober 2023 avfyrade Hamas och andra palestinska väpnade grupper urskillningslösa raketer mot, och skickade in stridande i, södra Israel och begick krigsförbrytelser såsom avsiktliga massmord på civila och tagande av gisslan. Enligt israeliska myndigheter dödades omkring 1.200 personer. Amnesty International har krävt att Hamas och andra väpnade grupper ska hållas ansvariga för de avsiktliga morden, bortförandena och urskillningslösa attackerna. Amnesty International kräver att alla civila som hålls som gisslan i Gaza omedelbart släpps. Gisslantagande är en allvarlig kränkning av internationell humanitär rätt och utgör en krigsförbrytelse.