Anna Beck under fyra minuter men ändå lite frustrerande start på Paralympics

Anna Beck var nöjd med sina bägge pass i Frankrikes nationalvelodrom, Saint-Quentin-en-Yveline, men varnade för rejält hög nivå. Så blev det. Och mer därtill. Världsrekorden i 3000 meter förföljelselopp i Paralympics 2024 kom i snabb takt; tre i kvalet och så en monsterfinal av kinesiskan Wang Xiaomei.

Anna pratade i en intervju i går om att C2-cyklisten Maike Hausberger var att räkna med. Hon hade rätt. Tyskan bombade dessutom i början där Anna har sin minst bra del av loppet, så Beck blev ifattkörd. Inte alls bra men Anna hade inga större problem att följa på tillbörligt avstånd för att inte ligga på rulle när hon väl kommit in i det. Hon försökte kontra och gå om tyskan men funktionärerna rödflaggade ett par-tre attacker.

Tyskan var den första cyklisten under 3.50 även inräknat C3. Ändå låg Anna Beck ganska "enkelt" bakom Hausberger under den andra halvan av loppet.

"Ja, jag hade gröna skyltar tills jag blev omkörd. Jag visste att nivån skulle vara högre än någonsin på det här banloppet men är ändå klart överraskad över att så många var så här sjuuukt starka. Inte minst att tre C2:or är med och kör om medaljerna, säger Anna Beck och där kommer den bredaste värmländskan fram.

Nu körde även Anna väldigt fort på andra halvan, som vanligt när hon väl har fått upp farten – vilket även har med just hennes funktionsnedsättning att göra.

"Kroppen känns i alla fall fortsatt helt okej formmässigt och efter att hon hade gått om fick jag hålla igen för att hålla avståndet. Riktigt surt där och då, men efter att ha ätit lite och smält det känns det som att det nästan inte spelade någon roll Jag hade inte tagit medalj ändå och då är det skitsamma", säger den grymma tävlingsmänniskan Anna Beck, som hade rätt då faktiskt Hausberger blev lottlös när det gäller medalj liksom exempelvis regerande världsmästaren Keiko Sugiura.

Men den snabbaste tiden genom tiderna fick inte stå sig länge direkt. Kinesiskan Xiaomei Wang (C3) noterade ett redan då brutalt bra världsrekord under 3.45. Redan innan sista heatet var Anna Becks chanser att nå bronsmatch borta. C2-rekordet krossades då av brittiskan Daphne Schrager.

3000 meter förföljelselopp, C1–C3, kval

• 1. Wang Xiaomei, Kina 3.44,660
• 2. Daphne Schrager, Storbritannien +0,473
• 3. Maike Hausberger, Tyskland +4,784
• 4. Flurina Rigling, Schweiz +5.687
• 5. Keiko Sugiura, Japan +8.889
• 6. Anna Beck, Sverige +15.333
• 7. Richael Timothy, Irland +20.577
• 8. Daniela Carolina Munevar Florez, Colombia +30,007

Även om det är skillnad mellan bana och landsväg, känns det som ett jobbigt läge inför tempot att C2:orna kör så bra och att de där får några procents rabatt på tiden?

"Jag kan inte tänka så. Jag kommer gå ut och göra mitt race heltg och hållet, hundra procent. Sedan får vi se hur långt det räcker, säger Anna som i C3-klassen är obesegrad i tempodisciplinen på alla internationella lopp som hon har startat i de senaste två åren.

I bronsmatchen och guldfinalen var det ett par cyklister som hade lite segare ben. Men Wang bara blåste på med fullt tryck varv efter varv och det nya världsrekordet i C3 är 3.41,692. Det är lika med en snittfart på nästan 49 kilometer i timmen. I Tokyo var det en helt ny nivå på bancykeln när det var Paralympics och nu skuttades det tio sekunder till.

3000 meter förföljelselopp, C1–C3, finalrace

• 1. Wang Xiaomei, Kina
• 2. Daphne Schrager, Storbritannien
• 3. Flurina Rigling, Schweiz
• 4. Maike Hausberger, Tyskland

Förbundskaptenen Michael Lindgren summerade ett egentligen väldigt bra lopp. OCH Anna var för första gången någonsin på tävling under fyra minuter – med sju hundradelar. Anna landade på 3.59,993. Hon sa att det var okej om hon var topp 6 och gjorde sitt ”bästa lopp ever”. Exakt så blev det trots allt.

Och det där som du hade kvar i benen måste väl ge någonting positivt att ta med dig?

"Ja, men det tycker jag. Jag hoppas ju att det betyder något när det gäller att testa formen. Det känns som att jag har en jämn form, som jag hoppas kunna peaka lite de här dagarna fram tills det är dags för tempoloppet."

Hur ska det gå till mera konkret?

"Det har jag faktiskt inte en aning om", säger Anna först med ett skratt.

"Det har varit fullt fokus på bana under de senaste dagarna. Men när jag har hunnit flyttat till nya boendet nu i eftermiddag  ska jag ta tag i det där. Det handlar mest om att kolla vad tränaren (Mattias Reck) har skrivit att jag ska göra och så ska vi testa tempobanan en del."

Kan du inte känna dig hyfsat nöjd med lite distans till banloppet då det inte direkt är din bästa gren här på Paralympics i Paris?

"Jag nådde trots allt inte målet och det kände att jag hade mera i kroppen så nöjd är jag ju inte då. Sedan hade det ju som sagt inte spalt någon roll om jag hade nått det där målet. Och samtidigt känner jag ju att jag var i rätt så bra form...jag har nog inte hunnit landa tillräckligt mycket för att analysera om det var ett okej lopp för mig eller inte."

Känns det som att du hade 3.55 i dig med mera flyt i banlottningen?

"Jo, men precis – något sådant kanske. Mitt mål var att gå på 3.58-tempo i början med min svagare start inräknad. Det gjorde jag. Och sedan skulle jag spänna bågen och gå under den där tiden som är det bästa som jag har gjort på träning. Då kanske jag hade landat nedåt 3.55, men det får vi aldrig veta och det är nog det som känns mest frustrerande."

Någon som var mera tydligt positivt var publiktrycket på en paralympisk cykeltävling, dagtid, en vardag. Kul!

Text: Tomas Larsson/SCF (fri för redaktionellt bruk)