Nu hoppas det så samspelta tandemparet Louise och Catrin bara på en pangdag i Paralympics

"Vi har blivit som medlemmar i familjen på det boende som vi har haft ett par år i Maniago. Det var lugnt och skönt, så det var en liten inkörningssträcka att komma in i det nya livet. Uppvaknande från att bo, äta och sova cykel i en lugn miljö till att ha andra saker att tänka på. Men nu känns det som att vi är på banan", säger Louise.

"Jag var helt SLUT efter en dag här i byn. Jag behövde en dag och landa lite och starta om", säger Catrin, som är utbildad pilot både i det civila jobbet och på tandemcykeln där de har kamperat ihop sedan 2022 då paret var tre på VM i Kanada just i tempo.

Det är medelvarmt när vi träffas för intervju i den "neutrala" delen av Paralympiska byn där de aktiva kan träffa media och liknande. Värmen kommer och går ungefär varannan dag är det kring 30 grader, som här när vi passar på att ta ytterligare en bild vid en annan intervju.

De ser ut att kunna bli soligt men inte så varmt i skuggan på onsdag. Nu svänger temperaturen hela tiden i Paris just nu men det där klibbiga hänger med varje dag.

Lägret i Italien handlade mycket om att acklimatisera sig för värmen.

"Vi har har dessutom vant oss vid att använda olika verktyg för att kyla ner oss inför loppet", säger Catrin.

"Man presterar inte när man är för varm, varenda grad man kan spara gör att vi presterar bättre enkelt. Det räcker inte bara att acklimatisera sig, men det har också varit viktigt. Det var varmt, vilket var planen. Vi har fokuserat mycket på värmeacklimatisering och följde det upplägg och planen som vi har till punkt och pricka, När det var som varmast körde vi ett hårt testrace ", säger Louise.

Ja, så där är det. De har hittat ett samarbete på cykeln men också i intervjuer när saker och ting ska förklaras för de oinvigda. Catrin tar vid:

"Halva distansen som vi ska tävla på i Paris, samma tid på dygnet – likadan uppvärmning. Hela startprocessen. Vi ville uppleva hur satans varmt det är att köra tempo i över 30 grader. Hur det känns att ha tävlingsnerven. Och det var faktiskt märkligt lätt att kicka in. Det är coolt vi båda taggade igång direkt när det var en tävlingssituation. Det där nervösa pirret i magen kom också, men innan har det varit så oväntat avslappnat."

Arrangörerna har inte fått till de roligaste bostadshusen genom tiderna men en väldigt mäktig omgivning då floden Seine bildar en av de yttre gränserna till byn.

"Det är en mäktig miljö och man känner ju verkligen att det är något stort som man ska vara med och köra, även om du är van Louise så känner jag så", säger Catrin med ett leende bort till Louise som var med redan i Tokyo 2021 och då lite skrällde när hon tog två brons tillsammans med dåvarande piloten Anna Svärdström.

"Privatpersonen i mig tycker att det är jättecoolt i en paralympisk by. Men nu är vi professionella och här för att göra ett jobb på cykeln på onsdag och för vår del är linjeloppet på fredag", säger Louise.

Det svenska paracykelgänget valde att utmana den hetsiga Paristrafiken och rödljusen som hackar upp ytterligare och köra de bägge första passen på tävlingsbanan – innan lördagens lockdown av banområdet då trafiken togs bort och banområdet genomsöktes av säkerhetspersonal.

Så för att beskriva känslan på cykeln just nu tar vi hjälp av tiden i Italien igen.

"Vi märker ju för varje säsong hur mycket starkare och bättre vi är som team", säger Catrin.

"Vi höjer hela tiden vår lägstanivå, men så är det så mycket man ska underhålla. Nu har vi spenderat mycket tid på tempocykeln…men då är det dags att underhålla linjekänslan", inflikar Louise.

"Det går överlag riktigt bra", säger Louise,

"Vi känner att vi är trygga och kan lita på varandra i varje situation och det är förstås en riktigt bra känsla."

Kan ni beskriva den extra svårigheten med att hitta känslan på en tandemcykel?

"När det kommer till tempofokus som är att vara så absolut aerodynamisk som möjligt är det så mycket svårare att det är två personer som ska göras areodynamiska. jag skulle vilja säga att det är exponentiellt svårighetsmässigt. Superkrångligt. Får man till det kan det bli hur bra som helst och i de stunderna är det en så härlig känsla att cykla tandem", säger Catrin.

De taggar i varandra så perfekt, även i allt snack.

Vad säger ni om banan?

"De fyra backarna som det blir på vår tvåvarvsbana kommer göra ont i benen. Det finns liksom inget krön. Så det gäller verkligen att trycka på över krönet. Sedan kommer lång plattkörning, till och med lite motlut efter den ena av backarna. Man får köra med hjärnan...om man nu har någon under ett tempolopp", säger Louise med ett befriande skratt.

I Paralympics tävlar man på samma bana i tempo och linje, i en förort nordöst om Paris.

"Alla delar hos oss kommer att bli testade. Det finns till och med ett pyttelitet kullerstensavsnitt. Det är en mästerskapsbana", säger Catrin.

Så hur känns det överlag inför att tävla i Paralympics?

"Ah men det är ju en jätterolig upplevelse! Det ska bli kul att tävla mot de allra bästa när alla ska vara i sitt livs form. Nu kulminerar vår satsning som vi har gjort tillsammans", säger Catrin Nilsson.

"Det är en fantastisk ära och riktigt kul. Ja, man kommer inte känna så när man värmer upp inför tempot, men hela tiden annars", säger Louise Jannering.

Vad behövs för att ni ska lyckas riktigt bra?

"Det är en väldig fördel om jag som är en få i startfältet som inte ser något alls kan banan utantill. Sedan måste jag ha en riktig pangdag", säger stoker Jannering.

"På tempot är vi ju två som ska ha en pangdag. Och i linjeloppet måste vi dessutom ha en massa tur. Vi kommer att ha att göra rent tekniskt i klungan på linjeloppet. Det är jag ganska säker på, fyller pilot Nilsson på – med ett distansfyllt skratt.

Text och foto: Svenska Cykelförbundet (fria för publicering)