Barn till våldsutsatta mammor vill berätta – men samhällets stöd brister

– En särskild utmaning är att barn som inte bevittnat det fysiska våldet kan ha svårt att få stöd, eftersom deras utsatthet ofta förminskas – av samhället, av andra och ibland av dem själva, säger Martina Vikander.

I arbetet med sin avhandling har hon intervjuat våldsutsatta mödrar och ungdomar och analyserat dokumentation från polisförhör. Hon har också gått igenom tidigare forskning på området. En slutsats är att det behöver bli enklare för barn att kunna få kontakt med professionella, till exempel genom socialtjänsten.

– Det krävs dessutom ofta relativt lite av professionella för att bemöta barn på ett sätt som de värdesätter – något som kan öka deras tillit och motivation att ta emot skydd och stöd, säger Martina Vikander.

Barnen vill berätta – men hindras av strukturer

Tidigare forskning visar att barn ofta är ovilliga att berätta om sin utsatthet och prata om våld i familjen. Martina Vikanders forskning visar tvärtom att nästan alla barn som förhördes av polisen faktiskt vågade berätta.

– Det tyder på att det snarare kan handla om strukturella hinder som gör det svårt för barn att berätta, än en ovilja att tala om sina upplevelser.

Martina Vikander konstaterar att det är ett komplext system som barn och mödrar behöver kunna navigera för att få hjälp. Det gäller att förstå vilka våldshandlingar som klassas som brott och vilka bevis som krävs av olika aktörer. Dessutom får de inte alltid det stöd de behöver.

– Vissa nekas hjälp av socialtjänsten eller polisen, och familjerätten kan i vissa fall motverka både deras frigörelse och socialtjänstens möjligheter att hjälpa. Jag blev ofta imponerad av barnens och mödrarnas enorma kapacitet att de trots svåra omständigheter kunde hantera sin utsatthet och använda olika strategier för att skydda sig själva och varandra.

Vill vidga begreppet våldsutsatthet

För att barn och mödrar ska få bättre stöd krävs strukturella förändringar, enligt Martina Vikander. Dessutom behöver synen på våldsutsatthet breddas.

– Det räcker inte att enbart fokusera på barnets fysiska närvaro vid våldshandlingar – vi måste förstå hur barn påverkas genom sina mödrar. Barns och mödrars utsatthet och välmående är tätt sammanflätat, vilket innebär att stödinsatser måste utgå från ett helhetsperspektiv. Det handlar inte bara om skydd, utan också om att stärka både barnens och mödrarnas motståndskraft med professionellt stöd, säger Martina Vikander.