Ebba Kilman ny ordförande i Svenska Handbollslandslaget AB

–Med Ebba som ordförande får styrelsen vår eftersökta kontinuitet och kompetens för att fortsatt utveckla bolaget, säger Fredrik Rapp, ordförande i Svenska Handbollförbundet, som äger Svenska Handbollslandslaget AB till 100 procent.

Vid 42 års ålder har Ebba Kilman en såväl lång som bred cv. I augusti blev hon chief offering officer på Åhléns efter att ha varit – bland mycket annat – global marknadschef för Daniel Wellington, vd för Vizeum och affärsområdeschef för Google.

– Jag är absolut ingen förvaltare utan en entreprenörstyp som drivs av att kunna göra saker annorlunda, eller bättre, eller hitta nya möjligheter. Det mindsettet hoppas jag ta med mig för att utveckla den kommersiella verksamheten, särskilt partnerskapen, som är det viktigaste för oss. 2021 kan inte partnerskap betyda att ha en logga på tröjan, vi vill vara en värdeskapande plattform som går längre än själva idrotten och kan göra skillnad från det lilla till stora frågor som integration, jämställdhet och hållbarhet, säger Ebba Kilman.

Du har jobbat väldigt mycket digitalt, men hur analogt måste Svenska Handbollslandslaget fortsätta att vara?

– Analogt och digitalt är en enda stor värld där vi rör oss sömlöst i dag. Idrotten spelas fysiskt, men var är handbollens plats i en e-sportvärld? Vi utforskar den frågan och måste möta vår målgrupp digitalt så de kan köpa biljetter och delta i digitala mötesplatser. Han man visionen att skapa så meningsfulla möten som möjligt mellan idrott, näringsliv och samhälle så ska tekniken användas för att amplifiera. Men en handbollsmatch ska upplevas fysiskt, där är magin!

Du har gjort väldigt många olika saker, som att ha varit servitris på nattklubben Spy Bar och jobbat på en kibbutz i Israel. Vad har du tagit med dig från alla dina roller, som du kan använda till att utveckla svensk handboll?

– På Spy Bar lärde man sig att hantera alla typer av människor i alla typer av tillstånd. Jag jobbade extra där när jag pluggade, jag älskade att det var hög puls och att tvingas lösa saker på studs. Till kibbutzen åkte jag helt själv som 19-åring, jag visste inte vad som väntade alls och hamnade i en konflikthärd. Det jag tar med mig till styrelsearbetet från de jobben är att allt kan hända när som helst och man måste kunna hantera det.

Vilken är din drömpartner för Svenska Handbollslandslaget?

– Inställningsmässigt är det någon som förstår och brinner för kraften i handboll, att det är mer än en sport. Vi har redan bra partners som vill göra något större än idrotten i sig, som Lidl, som kan se till vi får bättre mat för spelare, på arenor och för svenska folket.

Hur tajt hänger sportsliga framgångar och ekonomiska framgångar ihop?

– Som en liggande infinity-åtta! I framgång är det inte så svårt att få folk att älska oss, utan utmaningen är att skapa partnerskap när framgångarna uteblir så vi kan fortsätta att pumpa in engagemang och pengar och få fler i rörelse. Hur ska jag och mina kollegor i styrelsen behålla kärleken och attraktionskraften om landslagen inte presterar på planen? Det är klart att det är lättare att jobba nu när både damer och herrar tar kliv framåt, men det finns något kittlande med att jobba i motvind också. Men vårt uppdrag från SHF är tydligt: Vi ska driva den kommersiella agendan medan förbundet sköter det idrottsliga, och vårt samarbete fungerar fantastiskt fint!

2023 har Sverige dubbla mästerskap i handboll. Hur många mästerskap klarar vår hemmamarknad av, när kan det bli för mycket så att publiken blir mätt?

– Det kan bli för mycket av det goda, men vi är på en bra nivå just nu. Vi har sökt mästerskap sökt för 2026 och 2028, jag tror att de intervallen är bra. Att driva mästerskap är inte helt enkelt så allt vi gör som arrangörer måste ha kommersiell potential. Nu mäter vi tittarsiffror, interaktioner i sociala medier och mycket annat och har inga problem med att sälja rättigheter, så vi är inte nära gränsen än. Jag tror att en ny storhetstid väntar för svensk handboll och då ökar intresset generellt.

Om du får önska dig en enda sak för Svenska Handbollslandslaget som skulle kunna få er att ta nästa steg, vad skulle det vara?

– Jag skippar att säga ett VM-guld, det svaret är för enkelt! Så jag önskar att vi tillsammans med våra partners kan driva en fråga som är stötre än själva handbollen. Det kan vara jämställdhet, hållbarhet, integration, eller något annat som kan göra världen bättre. Det låter oerhört fluffigt, men det är också sant! Så kraftfull är idrotten när den är som bäst, vi har ett ansvar att göra skillnad också.

Vem är Ebba när du inte jobbar?

–Då är jag mamma till tre barn, 15, 12 och 9 år. Jag fick barn ganska tidigt, när jag skulle fylla 27 och hade fått mitt första jobb på en mediebyrå, men så ville jag ha det och det har aldrig hindrat mig i karriären att ha tre barn. Det ger ett element av kaos som jag gillar! Vi bor på Värmdö och det är så mycket sport i mitt liv. Att få träna ena dotterns fotbollslag och bara få vara med och se dem är en ynnest. Och jag är mycket av en naturmänniska som gillar att vara ute i skogen, åka skidor och vara på lantstället i skärgården.

Du är född i Väckelsång i Småland, det är väl inte en handbollsbygd?

– Nej, men fotbollen var stor i Väckelsång! Det låter som en typisk frikyrkoby i Småland, men det är det inte. Men jag minns guldet 1990 trots att jag bara var tolv år, det gjorde ett så stort intryck på mig att jag varit fast i handbollen sedan dess. Handbollen är så rå och ärlig, utan divalater, hemlighetsfulla spelare och machomanér. Jag tror det första jag sa till Stefan Lövgren när jag träffade honom var att jag fortfarande inte kommit över de tre OS-förlusterna, de är mina största idrottstrauman.

Du har som motto att ha minst tio procent punk i livet, men hur mycket punk ska det vara i handboll? 

–Handboll är kanske 80 procent punk, det ska vara lite rått, ärligt, naket och försöka utmana status quo. Det enda som inte går att utmana är att planen ser ut som den gör. Det är därför handbollen passar så bra, allt kan hända, allt kan ändras och allt kan ställas på sin spets.

Är din roll alltså att vara som Sex Pistols ökände manager Malcolm McLaren* och dra in pengar på vad punkarna gör? 

– Nej, jag får inte en spänn för det här uppdraget själv!

* För icke-punkkunniga: Sex Pistols sångare Johnny Rotten har i årtionden bestämt hävdat att managern McLaren snodde vartenda pund som bandet drog in.

SVENSKA HANDBOLLSLANDSLAGET AB

Text: Niclas Lindstrand