Kongressuttalande från M Sverige

Den svenska väginfrastrukturen har vanförvaltats under lång tid. Trots sedan länge kända behov har vägunderhållet bortprioriterats till den grad att det nu finns en underhållsskuld till vägtrafiken på 25 miljarder kronor. Att vägunderhållet har underfinansierats får stora konsekvenser. Trafikverket har slagit larm om att myndigheten inte klarar av att upprätthålla vägnätets nuvarande tillstånd och att nedbrytningshastigheten av vägnätet går allt snabbare.

Var åttonde svensk väg är i mycket dåligt skick. De akuta bristerna i vägnätet tvingar Trafikverket till en ökad andel akuta åtgärder i form av lappning och lagning. När nödvändiga åtgärder inte kan utföras förebyggande, i rätt omfattning eller till önskad standard kan inte vägsystemet vidmakthållas kostnadseffektivt. Detta gör i sin tur att vägnätets tillstånd stadigt försämras och att investeringsbehoven ökar ytterligare.

Det eftersatta underhållet är skadligt för hela transportinfrastrukturen, hämmar den ekonomiska utvecklingen och gör vardagen svårare för svenska bilister. Redan under den nationella infrastrukturplanens nuvarande planperiod 2022–2033 räknar Trafikverket med att funktionaliteten försämras på tre av sex vägtyper, vars vägar utgör 71,3 procent av det statliga vägnätet. Med nuvarande anslagsnivåer beräknas underhållsskulden för vägnätet ha mer än tredubblats, till 76,5 miljarder kronor, år 2033.

Ojämna och guppiga vägar är ett hot mot trafiksäkerheten och medför sämre kontakt mellan väg och däck. Ojämna vägar kan även medföra ökad dåsighet, nedsatt förmåga att hantera fordonet och att föraren blir mindre observant på andra trafikanter eftersom koncentrationen måste riktas mot vägen. Försenade eller skrinlagda väginvesteringar medför också andra konsekvenser, såsom längre restider. Hastighetsgränserna har sänkts på 130 mil statlig väg under de senaste åren då säkerheten inte kunnat tryggas.

Fungerande och säkra vägar behövs för att hela landet ska leva. Vägtrafiken står för över 80 procent av alla persontransporter och en majoritet av allt godstransportarbete. Ett eftersatt vägunderhåll försvårar vardagen och äventyrar trafiksäkerheten för alla människor som behöver bilen för att ta sig till arbetet, läkaren och affären. På landsbygden där avstånden är längre och tillgången till kollektivtrafik sämre är biltrafiken avgörande.

Men trafiksäkra och framkomliga vägar behövs också i staden. Vanligtvis behöver bilisten inte bara färdas mellan två platser, utan har en serie ärenden att uträtta. Tidsvinst, svår väderlek, transportbehov och nödvändiga längre resor till arbete eller utbildning gör att bilen behövs vid sidan av cykeln och tunnelbanan.

I verkligheten står inte trafikslagen emot varandra eftersom vi tar bilen till tåget och bussen till flyget. Under överskådlig tid kommer vägnätet att vara det svenska samhällets blodomlopp och alla trafikanter förtjänar en säker mobilitet. Det negligerande förhållningssättet till väginfrastrukturen blir alltmer obsolet när bilflottan går mot fossilfrihet.

Bilen skapar en oöverträfflig flexibilitet gällande var och när en resa kan börja och sluta. Därför är bilen en pålitlig och central komponent i vardagen för de flesta hushåll. Men för att bilen fortsatt ska kunna verka som frihetsmaskin och möjliggörare av utveckling krävs ett fungerande vägnät. När vägarna blir sämre och hastigheterna sänks minskar framkomligheten, arbetspendlingen försvåras och det blir svårare att bo och verka i stora delar av landet. Riksförbundet M Sveriges kongress riktar därför följande uppmaning till Sveriges regering och riksdag:

1. Öka anslaget till vägunderhållet så att underhållsskulden kan betas av till slutet av nuvarande planperiod 2033.
2. Öka takten i mittsepareringen av det svenska vägnätet i stället för att sänka hastighetsgränserna.
3. Bygg bort de farliga vägavsnitten. Fortfarande finns alldeles för många feldoserade kurvor, obevakade järnvägsövergångar och farliga föremål i vägarnas sidoområden.