Jämställdhetsmyndigheten slog i veckan larm om ”särskilt stora brister” i stödet till våldsutsatta personer med funktionsnedsättningar.

- Det här är något som vi i DHR har velat uppmärksamma kommuner och myndigheter på under lång tid, säger DHR:s ordförande Åsa Strahlemo. Men väldigt lite verkar hända. Därför är det bra att bristerna nu uppmärksammas.

- Men framför allt är det jätteviktigt att ALLA kommuner tar till sig av kritiken. Det är ett uppenbart systemfel att de som jobbar med, och har ansvar för, personer med funktionsnedsättning inte har kunskap om problemet. Och att de som har kunskap inte har resurserna eller positionen att stödja.

- Kunskapen kring att leva ett liv med rörelsenedsättning är ingen särfråga. Våra liv är som alla andras, på gott och på ont, säger Åsa Strahlemo.

Våld i nära relationer mot kvinnor med funktionsnedsättning kan se likadant ut som annat våld mot kvinnor i nära relationer. Men det kan också skilja sig åt. Det kan vara att ställa undan hjälpmedel, undanhålla mediciner, spärra utgången, möblera om eller liknande.

Förövaren är inte alltid en partner. Det kan vara till exempel personlig assistent, färdtjänstchaufför eller personal inom vården.

Att leva i en relation med våld från en person man också är praktiskt beroende av, förvärrar otryggheten. Dessutom krävs ibland annan hjälp och rent praktiskt ett annat sätt att möta en kvinna med funktionsnedsättning. Det är därför oerhört viktigt att det finns kompetens och öppenhet inom kommuner, socialtjänst, rättsväsende och så vidare.

DHR vill särskilt uppmärksamma problemet eftersom brott i nära relationer ökar under högtider och perioder av längre ledighet.

För mer info kontakta Åsa Strahlemo, förbundsordförande: 070-508 80 29