Akavia: Många avstår från att rapportera diskriminering på arbetsplatsen

Diskriminering på arbetsplatsen är både ett juridiskt och ett praktiskt problem. Det är förbjudet i lag, men hindrar också utveckling för både organisationen och för individerna. Trots att många akademiker, i synnerhet personer med utländsk bakgrund, har upplevt diskriminering på grund av etnicitet och religion i arbetslivet är det många som avstår från att rapportera detta till sin chef eller ledare.

Fackförbundet Akavia, som organiserar ekonomer, jurister, it-akademiker, samhällsvetare, personalvetare och kommunikatörer, har undersökt hur medlemmarna upplever diskriminering på grund av etnicitet och religion på sin arbetsplats. Frågorna som ställdes om diskriminering besvarades av 26 428 personer.

– Av de medlemmar som har utländsk bakgrund svarar 17 procent att de utsätts för etnisk diskriminering minst en gång per år. Av de som svarar att de upplever diskriminering väljer nästan hälften att inte agera alls. De tror inte att det leder till något, säger Ulrika Husmark, professionsanalytiker på Akavia.

Undersökningen visar på den okunskap som många gånger finns kring diskriminering i arbetslivet.

– Ofta handlar det om okunskap, inte om ovilja eller aktiv diskriminering. Men okunskapen bidrar till att medarbetares kompetens och erfarenhet inte tas till vara. Och den hindrar även medarbetare från att utvecklas själva i sin yrkesroll, säger Ulrika Husmark, professionsanalytiker på Akavia.

Genom att en så liten andel anmäler diskrimineringen till sin chef försvåras också arbetsgivarens möjligheter att göra något åt problemen.

– Chefer och ledare behöver förstå de subtila beteenden som kan upplevas som diskriminering, både i rekryteringsprocesser och i arbetsvardagen. Även om en situation inte är diskriminering enligt lagen, visar det på brister i arbetsmiljön. Kunskap och insikt är viktiga beståndsdelar för att skapa en inkluderande arbetskultur, säger Ulrika Husmark.

Undersökningen visar även att:

• Mer än var tredje medlem från Mellanöstern och Nordafrika respektive Afrika söder om Sahara upplever att de utsätts för diskriminering på grund av etnicitet. För grupperna från Mellanöstern och Nordafrika är det 35% medan det för gruppen söder om Sahara är 37%. För samtliga medlemmar med utländsk bakgrund är siffran 17 %.
• Det är vanligast att känna sig utsatt för diskriminering av en kollega (59%), medan knappt var tredje (27% respektive 28%) svarar att det är en chef och eller någon utomstående som utsätter. Ungefär var femte (17%) upplever sig utsatt av till exempel HR eller andra arbetsgivarrepresentanter.
• Av de som berättade för sin chef eller andra arbetsgivarrepresentanter menar var fjärde (25%) att arbetsgivaren inte gjorde något åt situationen och ytterligare tolv procent svarar att arbetsgivaren agerade, men att inte det var tillräckligt eller på rätt sätt.
• Var tredje (33 %) av medlemmarna med utländsk bakgrund är osäkra på om arbetsgivaren kan hantera problem med diskriminering baserad på etnisk tillhörighet eller religion.
• Av de som inte informerade om det inträffade svarar nästan hälften (45 %) att de inte trodde att det skulle göra någon skillnad att berätta. Var femte (21 %) talade inte om sin upplevelse av rädsla för repressalier och var fjärde (25 %) höll tyst eftersom de befarade att de inte skulle bli tagna på allvar eller bli förstådda.

Läs hela rapporten här. 

För att minska omfattningen av diskriminering på svenska arbetsplatser föreslår Akavia en rad åtgärder, bland annat:

• Arbetsgivare bör öka kunskapen hos chefer, HR och externa rekryterare om hur subtila kränkningar och dold diskriminering på grund av etnicitet och religion kan ta sig form i arbetslivet.
• Arbetsgivare bör undersöka orättvisor och ojämlikheter som kan drabba utlandsfödda vid den årliga lönekartläggningen.
• Arbetsgivare bör ta hjälp av en tredje part och samla in jämlikhetsdata för att upptäcka diskriminering.
• Lagstiftarna bör uppdatera diskrimineringslagen så att även kunder, klienter, leverantörer och externa rekryterare omfattas av arbetsgivarens skyldigheter att utreda diskriminering från utomstående.