I samband med säsongens sista hemmalandskamp varje år utser Svenska Handbollförbundet årets spelare i svensk handboll för prestationerna den aktuella säsongen. 19.05 i kväll är det avkast i Helsingborg Arena mellan Sverige och EM-tvåan Danmark och inför matchen kommer Jamina Roberts att få ta emot utmärkelsen för andra gången i karriären.
Förra gången var för ett år sedan, också då i Helsingborg Arena när landslagssäsongen avslutades med EM-kvalsegern mot Turkiet.
Motiveringen för säsongen 2022/23 från Svenska Handbollförbundets elitråd och förbundskaptenen Tomas Axnér lyder:
Under säsongen har Jamina Roberts fortsatt att utvecklas som handbollsspelare och har levererat på en hög nivå i både landslaget och i klubblaget såväl i EM som på landskamper och i Champions League samt ligaspel. Som lagkapten för Sverige är hon en pådrivare, ledare och förebild med sin professionella inställning. Under säsongen har hon dessutom passerat milstolpar som 200 A-landskamper och 500 landslagsmål. Ingen spelare har, på damsidan, representerat Sverige i fler mästerskap än Jamina.
Roberts blir därmed den åttonde damspelaren – efter Mia Hermansson-Högdahl, Åsa Mogensen, Kristina Jönsson, Katarina Chrifi, Linnea Torstenson, Isabelle Gulldén och Anna Lagerquist – att få utmärkelsen en andra gång. Trots det faktumet och att hon är Sveriges mesta mästerskapsspelare på damsidan, gjort femte flest landskamper och är sjunde bästa målskytt i landslagshistorien vill hon inte skriva under på att hon skulle vara en av de största genom tiderna i svensk handboll.
– Nej, verkligen inte. Kanske kan jag titta tillbaka när jag slutat och njuta av det jag fått uppleva, men det är inte det som driver mig.
Vad är det som driver dig att fortsätta i landslaget?
– Att vi har någonting bra på gång, att vi har hittat en jämnhet som vi inte har tidigare. Det vore tråkigt att sluta nu när vi närmar oss den absoluta toppen. Hade vi harvat runt tiondeplats i varje mästerskap kanske det inte hade varit lika aktuellt att fortsätta satsa på mig, men så länge kroppen håller och jag kan bidra vill jag ju spela. Jag börjar komma upp i åren, men jag älskar verkligen att representera Sverige.
Inför säsongen bytte hon svenska mästaren IK Sävehof mot norska Vipers, som vunnit Champions League de två senaste säsongerna.
– Jag har bytt från världens bästa klubb till världens bästa lag, säger hon.
Hur har det varit att spela i en klubb som är en av de stora favoriterna till Champions League-titeln?
– Det är oerhört bra spelare i laget och därmed en väldigt hög nivå på träningarna, det utvecklas man av. Det går inte att släppa någon, utan det är hela tiden fokus på att stoppa alla.
Ligan och cupen har hon redan vunnit med Vipers, snart kliver laget in i både norska slutspelet och det i Champions League, där Rapid Bukarest väntar i kvartsfinalen.
Drömmer du om Champions League-titeln?
– Jag har ju aldrig ens spelat Final 4 så det känns lite oödmjukt att säga att jag bara nöjer mig med guld. Jag vill väldigt gärna uppleva Final 4, men tar vi oss dit så är det självklart att jag också vill vinna.
VM på hemmaplan i december är nästa mästerskap för Sverige. Spelar Roberts där blir det hennes 16:e stora mästerskap.
Det senaste året har du varit lagkapten, hur ser du på din roll i landslaget?
– Nu är jag ju både äldst och en av de som varit med längst i landslaget, så det är klart att jag och de andra som varit med länge har viktiga roller i att få in de nya spelarna i laget. Vi är många som hjälper till där. Samtidigt behöver vi vara oss själva och göra det vi är bra på och jag har höga krav på mig inför varje match där jag vill leverera och visa att jag ska få spela.
Landskampen mot Danmark i kväll har avkast 19.05 och sänds på SVT2 & SVT Play.
ÅRETS SPELARE I SVENSK HANDBOLL (DAMER)
1981: Ann-Britt Furugård (Carlsson), Stockholmspolisens IF
1982: Gunilla Eriksson, Stockholmspolisens IF
1983: Lollo Andreini, Irsta HF
1984: Lena Högdahl, Stockholmspolisens IF
1985: Mia Hermansson-Högdahl, HP Warta
1986: Ingrid Pinét, Tyresö HF
1987: Mia Hermansson-Högdahl, Tyresö HF
1988: Christina Pettersson, Tyresö HF
1989: Anna-Lena Pihl, Stockholmspolisens IF
1990: Britt Forsell, Sävsjö HK
1991: Helena Johansson, Irsta HF
1992: Kristina Jönsson, Sävsjö HK
1993: Ulrika Olsson, Irsta HF
1994: Mia Hermansson-Högdahl, Hypo Niederösterreich (Österrike)
1995: Åsa Mogensen (Eriksson), Sävsjö HK
1996: Kristina Jönsson, Sävsjö HK
1997: Lina Olsson, Larvik HK (Norge)
1998: Åsa Mogensen (Eriksson), Ikast FS (Danmark)
1999: Anna Rapp (Ljungdahl), Skuru IK
2000: Theresa Claesson, IK Sävehof
2001: Katarina Chrifi (Arfwidsson), Skuru IK
2002: Jenny Boquist (Lindblom), IK Sävehof
2003: Veronica Isaksson, Skuru IK
2004: Katarina Chrifi (Arfwidsson), Skuru IK
2005: Madeleine Gustafsson (Grundström), Skövde HF
2006: Annika Wiel Hvannberg (Fredén), Horsens HK (Danmark)
2007: Matilda Boson, Ålborg DH (Danmark)
2008: Johanna Ahlm, IK Sävehof
2009: Johanna Wiberg, FCK Håndbold (Danmark)
2010: Linnea Torstenson, FC Midtjylland (Danmark)
2011: Linnea Torstenson, FC Midtjylland (Danmark)
2012: Bella Gulldén, Viborg HK (Danmark)
2013: Sabina Jacobsen, Randers HK (Danmark)
2014: Bella Gulldén, Viborg HK (Danmark)
2015: Ida Odén, IK Sävehof
2016: Nathalie Hagman, Tvis Holstebro (Danmark)
2017: Bella Gulldén, CSM Bukarest (Rumänien)
2018: Bella Gulldén, CSM Bukarest (Rumänien)
2019: Anna Lagerquist, Nykøbing Falster HK (Danmark)
2020: Linn Blohm, Köpenhamn Håndbold (Danmark)
2021: Anna Lagerquist, GK Rostov-Don (Ryssland)
2022: Jamina Roberts, IK Sävehof
2023: Jamina Roberts, Vipers Kristiansand (Norge)
