Åren som försvann – en roman om att plötsligt hamna i stark psykisk ohälsa och faktiskt komma tillbaka

”Boken skildrar före, under och efter. Jag vill både i skönlitterär form kunna visa på vad för händelser och faktorer i en människas liv som kan påverka att sådana här saker händer, men också att det här kan drabba vem som helst. På många sätt är det en unik inblick i hur den svenska sjukvården fungerar för psykossjuka, men också kring de svårigheter som följer”, säger Malin Lindmark. ”För min del innebar det praktikplatser, som aldrig lyckades leda till en verklig anställning, flera långa psykologbesök, och mediciner som bland annat gav biverkningar som att känna sig likgiltig inför det mesta”, fortsätter hon. ”Samtidigt hoppas jag att boken ska kunna ingjuta hopp, att det faktiskt går att bli frisk efter en sådan här upplevelse, att det finns en väg ut.”

Boken gör också upp med vanliga missuppfattningar kring psykossjukdom. En sådan missuppfattning är att alla som haft en psykos utvecklar schizofreni, vilket inte alls är sant.  En annan att schizofreni å sin sida är samma sak som att ha två olika personligheter.

Så varför behövs en sådan här bok kan man undra, och varför nu? ”För att ta ett aktuellt exempel så när jag såg på årets melodifestival på tv, kände jag för ett ögonblick en sten i bröstet när Måns Zelmerlöw kommer in sjungandes på scenen om Christer Björkman, ...han hade fått en psykos...”, säger Lindmark. ”Att man på detta sätt på bästa sändningstid i Sveriges television kan skämta om psykossjukdom, när det är så mycket annat som alla vet att det inte är okej att skämta om längre gör mig bedrövad. Men det säger också något om varför min bok verkligen behövs”, fortsätter hon.

“Det går inte att blunda för att vi har ett stort antal människor på jorden vars verklighet det är svårt att hitta något ljus i, men för de allra flesta är nog livet lite av varje. Men ljusglimtarna kommer för de flesta inte heller bara falla över oss hur som helst, utan vi måste både söka, leta, välja och lära oss att stanna i känslan. Kunskaper som kanske glömts bort? Med tanke på att jag är långtifrån ensam med att må dåligt ibland nuförtiden (om jag någonsin varit det?) men den psykiska ohälsan ökar lavinartat i samhället nu. En arena med namn ‘Avicii arena’ skvallrar om det inte minst. Äntligen börjar stigman brytas! Så kände jag med ett jubel. Men psykos är det sista stigmat. Det sista tabut - vilket också var en fundering jag hade på om inte det skulle bli min boks titel.” 

Idag arbetar Lindmark som utbildad lärare och undervisar vuxna elever i svenska som andraspråk. Hon har själv många gånger funderat över hur kollegor och bekanta kommer att reagera om de läser boken ”Kommer de tänka annorlunda om mig om de får veta min bakgrund som före detta psykossjuk?”, är en reflektion som flugit fram i hennes huvud. En annan är: ”Kommer de ifrågasätta min kompetens som lärare?”

När Malin Lindmark blev gravid för ca tre år sedan blev hon återigen påmind om sin bakgrund. ”Jag önskade få samma behandling som alla andra gravida kvinnor, jag ville helst fokusera på lyckan men inte. För säkerhets skull skickades jag att prata med en psykolog under graviditeten. Utan att jag själv önskat”, minns hon. ”Då tänkte jag: ‘ska jag aldrig bli kvitt det här?’ Okunskapen om psykologi var enligt mig oerhörd.”

Malin Lindmark avslutar med att säga: ”Jag tror att jag är helt rätt person att skriva den här boken. Jag är en isbrytare och samtidigt en historieberättare. Min bok innehåller inte bara allvarliga saker. Där finns också mycket värme, humor, relationer och kärleksintriger. Jag tror och hoppas att den som läser den kan bli lika underhållen som informerad. Den läsaren skulle kunna vara du.”