Ny rapport: En tredjedel arbetar deltid och betalar sin egen arbetstidsförkortning för att arbetsmiljön är tuff

― Ingen ska behöva arbeta deltid för att arbetsgivare inte tar sitt arbetsmiljöansvar, säger Karin Thorasdotter, förhandlare och arbetsmiljöexpert på SRAT. Kvinnor får betala ett högt ekonomiskt pris för att få sin vardag att gå ihop. Deltidsarbete blir också en dålig ekonomisk affär, både på kort och lång sikt.

I SRAT:s nya rapport ”Är kortare arbetstid lösningen – och för vem?” har närmare 6000 högutbildade svarat på frågor om arbetstid, arbetsmiljö och flexibilitet. Resultaten visar bland annat:

• 29 % arbetar deltid – i kvinnodominerade yrken är siffrorna betydligt högre.
• 23 % av alla deltidsarbetande anger hög arbetsbelastning som främsta skäl till att gå ner i tid.
• 15 % av medlemmarna har redan någon form av arbetstidsförkortning.
  
  

Samtidigt visar rapporten att många redan har flexibla arbetstidslösningar, men villkoren ser väldigt olika ut. Idag har 15 % av SRAT:s medlemmar någon form av arbetstidsförkortning. Möjligheterna till flexibilitet, inflytande över arbetstid, schemaläggning och arbetsuppgifter är ojämnt fördelade. Stora grupper av högutbildade är låsta av regelstyrt arbete, skiftarbete, beredskap eller saknar möjligheter till distansarbete. SRAT föreslår att fler arbetsplatser öppnar för lokal arbetstidsförkortning och vill se högre grad av flexibilitet för anställda.

― Klyftan är tydlig mellan anställda som har flexibilitet och de som har mer låsta arbetsdagar, säger Karin Thorasdotter. Våra medlemmar arbetar under vitt skilda förutsättningar. Då är det viktigt att arbetstidsvillkor anpassas arbetsplats för arbetsplats. Vi tror på en bredd av olika lösningar kring kortad arbetstid, större möjligheter till distansarbete och bra schemaläggning. Det finns inte en enda modell för arbetstid som skulle passa i alla branscher och sektorer.

SRAT vill:

• Att fler arbetsplatser lokalt avtalar om arbetstidsförkortning och moderna arbetsvillkor för att möjliggöra balans mellan arbete och fritid.
• Att arbetsgivare fullt ut lever upp till sitt arbetsmiljöansvar för att bryta sjukfrånvaroklyftan mellan könen.
• Att arbetsgivare arbetar hälsofrämjande i enlighet med evidens och forskning och skapar balans mellan ansträngning och belöning.
• Att chefer och ledare i dialog med anställda möjliggör högre flexibilitet och större inflytande över arbetstid, distansarbete och schemaläggning.