Rektorer som förstår sammanhanget kan förändra till det bättre

I sin bok Förbättring i en förändringstrött skola (januari, 2019) argumenterar Viviane Robinson att verklig förbättring kräver att man förstår de övertygelser, värderingar och materiella förutsättningar som upprätthåller nuvarande arbetssätt. Den skolledare eller förändringsagent som siktar på att förbättra undervisningen på skolan måste därför undersöka och förstå lärares handlingsteorier. Författaren ger konkreta beskrivningar av vardagliga interaktioner för att illustrera vad som kännetecknar ett sådant undersökande tillvägagångssätt.

Även Jaana Nehez bok, Rektorers utvecklingsarbete (april, 2019), visar på betydelsen av sammanhanget för den som vill driva ett framgångsrikt förbättringsarbete. Författaren pekar på olika omständigheter som begränsar och möjliggör utvecklingspraktiker och hon påpekar:

”Vi måste planera utvecklingsprocesser dynamiskt, snarare än rationellt. Det handlar om att förstå och analysera det sammanhang man befinner sig i, men även om att kunna läsa signaler om i vilken riktning processen rör sig och justera därefter. Du måste även kunna tyda varningssignaler.”

En varningssignal kan vara att folk börjar bete sig till synes irrationellt. Exempelvis försökte rektorerna i Nehez studie ge sken av framgång, när de i själva verket upplevde att förändringen inte alls gick som planerat.

”Det kan tyckas underligt men för den rektor som känner sig pressad att leverera resultat är det ett rationellt beteende”, påpekar Nehez.

Teorin om praktikarkitekturer är ett användbart verktyg för den som vill göra en systematisk analys av det egna sammanhanget. Detta framgår i Nehez studie, men även i en bok av Anette Forssten Seiser, Skolförbättring med vetenskaplig grund (maj, 2019).

”Boken är tänkt att fungera som inspiration och ge konkret vägledning till lärare och rektorer som vill komma igång med ett aktionsforskande arbete, med eller utan en forskares hjälp. För det finns inga enkla recept för ett lyckat förbättringsarbete. Istället handlar det om att lära genom att systematiskt undersöka och pröva olika praktiska dilemman. Jag försöker visa hur det kan gå till”, säger Forssten Seiser.

En nyckel för att lyckas är att man förstår sammanhangets betydelse, eller arrangemangen, som är den term som teorin om praktikarkitekturer använder för att beskriva förändringens förutsättningar. Forssten Seiser förklarar:

”Arrangemangen möjliggör och begränsar förändringspraktiken. Teorin om praktikarkitekturer är därför ett värdefullt verktyg i rektorers analytiska verktygslåda.”