Sämst, mest, dyrast - svensk bostadsstandard under 150 år

I den nyutgivna boken "Svensk bostadsarkitektur, utveckling från 1800-tal till 2000-tal" beskriver Ola Nylander, arkitekt och professor i arkitekturhistoria vid Chalmers i Göteborg, hur politik, ekonomi och social ingenjörskonst påverkat bostadens utveckling - från industrialismens intåg i mitten av 1800-talet fram till dagens situation med bostadsbrist och höga byggkostnader. 

En röd tråd i den svenska bostadshistorien är hur politiker, arkitekter, byggbolag och boende under olika tider förhållit sig till bostadsbristen. I boken beskrivs HSB:s resonemang på 1920-talet om skillnaden mellan behov och efterfrågan, 1930-talets social housing-projekt i form av barnrikehus, 1940-talets satsning på kvalitet och 1960-talets på kvantitet, fram till dagens bostadsproduktion där trångboddheten återigen ökar samtidigt som vinsterna inom bostadsbyggandet är rekordstora.

År 1900 var svensk bostadsstandard sämst i Europa. Bara några årtionden senare byggde vi flest bostäder i världen per capita. Idag skiljer det svenska bostadsbyggandet ut sig genom att ha högst produktionskostnader inom EU.

Erik Stenberg, arkitekt och forskare vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm skriver i förordet att bokens historiebeskrivning kontextualiserar och kommenterar dagens svenska byggande. I bostadsbyggandets historia finns kunskap som är aktuell och nödvändig i dagens bostadsdebatt.

Ett särskilt fokus i boken är bostadens planlösning. I boken redovisas drygt 300 bostadsplaner från sent 1800-tal fram till 2010-tal, tillsammans med en diskussion om standard, arkitekturkvalitet och typologi.